Herr talman! Jag tar gärna Södertälje som utgångspunkt. Södertälje är en oerhört intressant kommun. Man har under lång tid arbetat metodiskt och systematiskt mot den grova organiserade brottsligheten. Snart sagt alla de problem som vi nu diskuterar, också vad gäller ekonomisk brottslighet, finns det exempel på i Södertälje, inklusive - det vill jag understryka - framgångsrika åtgärder för att trycka tillbaka den brottsligheten.

Det råder ingen som helst tvekan om att de stora grepp vi nu tar när det gäller möjligheterna att skapa ökat skydd för medarbetare i det offentliga baseras på erfarenheter från Södertälje och andra kommuner. De grepp vi nu tar när det gäller att göra det möjligt för kommuner och andra att göra bakgrundskontroller på medarbetare, för att säkerställa att man inte får en kriminalitet på insidan i verksamheterna, baseras inte minst på erfarenheterna från Södertälje.

Det råder ingen som helst tvekan om att det i delar av välfärden där det varit möjligt att etablera sig fritt också har uppstått stora problem. Ett sådant mycket påtagligt problem gäller assistansersättningen. Det är viktigt att det inom regler för upphandling och etablering ryms såväl granskning och kontroll som tillsyn och tillståndsplikt i de fall det är lämpligt, men jag vill understryka att det finns en viktig skiljelinje här. Den är att vi såklart måste fortsätta sträva efter att utforma välfärdssystemen så att de också fungerar väl för den hederliga medborgaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur en familj ska dela upp sin tid i ett läge då barnen är små är en väldigt angelägen välfärdspolitisk fråga om att åstadkomma bättre balans, större frihet och möjlighet för familjen att få ihop tillvaron. Det kan vi inte ställa i motsatsförhållande till kontroll, revision och tillsyn, för då äventyrar vi andra värden.

Jag tycker att det blir vanskligt när just Stockholm - inte minst det nya styret i regionen - pekas ut som ett föredöme. Under förevändning att vilja motverka exempelvis kriminalitet stänger man ju en av medborgarna oerhört uppskattad och väldigt framgångsrik verksamhet som ägnas åt anorexivård. Man ger sig också på privata företag som har bidragit till ambulansvården och tar tillbaka en sjukvårdsrådgivning som har bedrivits på ett mycket framgångsrikt sätt i privat regi utan att ha en plan för hur det ska hanteras när det offentliga nu tar över.

Det är alltså inte ett uttryck för en genomtänkt strategi för att trycka tillbaka vare sig grov organiserad brottslighet eller enskilda näringsidkare som ägnar sig åt att på ett ohederligt sätt skära emellan i välfärden, utan det är någonting annat. Det gäller ju en mycket klassisk fråga, nämligen att minska medborgarnas valfrihet, egenmakt och möjligheter att påverka sin egen tillvaro.

Jag är beredd att varje dag i veckan diskutera de privata aktörernas medverkan i välfärden och vilka krav vi måste ställa för att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till välfärd och inte till brottsvinster, men jag tänker inte ta det som förevändning för att slå undan benen för medborgarna och deras egenmakt och valfrihet.