Herr talman! Tack, Per-Arne Håkansson, för möjligheten att få diskutera de här angelägna frågorna här i kammaren!

Låt mig först instämma helt och hållet i den beskrivning av verkligheten som Per-Arne Håkansson gör. Det råder ingen som helst tvekan om att systemhotet i den grova organiserade brottsligheten - alltså de konsekvenser denna brottslighet får utöver dem för enskilda brottsoffer - i inte så liten utsträckning handlar om just risken för infiltration, påtryckningar och hot. Det riktas mot både offentliga tjänstemän och företrädare för politiska partier.

Vi har sett exempel i socialtjänsten, på stadsbyggnadskontor och i delar av den kommunala förvaltningen som hanterar försörjningsstöd. Vi har också sett exempel i fritidsverksamhet som kommuner lägger ut på andra aktörer och i politiska partier, där man inte har kunnat vara säker på att det inte har förekommit infiltration av olika kriminella aktörer.

Allt detta innebär - utöver den utsatthet det innebär för de offentliganställda som blir föremål för den här typen av utpressning, hot eller påtryckningar - stora risker för integriteten i det offentliga beslutsfattandet. Ytterst innebär det också stora risker för medborgarnas tillit till det offentliga.

De exempel som Per-Arne Håkansson tar upp från rättsväsendet understryker att inte heller rättsväsendet kan vara säkert på att inte bli föremål för den här typen av verksamhet. Därför har det varit viktigt för mig att ge tydliga uppdrag till domstolsväsen, åklagarväsen med mera att arbeta mycket metodiskt och målmedvetet med att höja säkerheten både för enskilda medarbetare och för verksamheterna som sådana.

Jag skulle också vilja ta fasta på två andra delar. Först gäller det mötet med myndigheten den 6 december. Vi har haft ett väldigt bra utbyte under de tolv månader jag kan överblicka. Det gäller också många myndigheter som ligger utanför Justitiedepartementets portfölj, alltså skatteverk, försäkringskassa, kronofogde, arbetsförmedling och så vidare. Det här är ju i högsta grad ett gemensamt problem för det offentliga.

Jag upplever att vi har haft två huvudströmmar i diskussionen. Den ena har handlat om vikten av att riva sekretesshinder mellan myndigheter så att man kan dela information för att skapa en större robusthet i samspel mellan varandra och även bli mer offensiv och trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, inklusive den typ av aktiviteter som vi nu talar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra vi diskuterade mycket på mötet den 6 december var hur vi kan skapa ett större skydd runt enskilda medarbetare i det offentliga. Det handlar om dem som är längst ut i kapillärerna - de som möter de kriminella aktörerna. Hur ökar vi skyddet för dessa medarbetare samtidigt som vi inte äventyrar transparensen i det offentliga och medborgarnas möjligheter till ansvarsutkrävande? Det var ramen för diskussionen.

Vi talade till exempel om den utredning som kommer att leverera förslag i januari och som tar sikte på just offentliganställdas utsatthet och hur man på olika sätt kan värna deras integritet men också skydda dem på ett annat sätt än i dag. Det var ett viktigt medskick som jag fick den 6 december och som jag tog med mig från mötet.

Allra sist vill jag säga att vi kommer att ta ett brett straffrättsligt grepp om de här frågorna på det nya året. Jag vill ändå understryka att det viktigaste är det preventiva förebyggande arbetet, som egentligen inte handlar om straffen. Därför vill jag rikta särskilt fokus på den handlingsplan mot korruption som vi tar fram nu under vårterminen. Den kommer att vara ett otroligt viktigt verktyg för det offentliga i hela landet.