Herr talman! Jag vill nämna det som jag sa i mitt första anförande, nämligen att vi har ett otroligt hårt och tufft samhälle. Det är ett samhälle där det ställs höga krav, där vi ska prestera, lyckas och leva upp till ideal. Här är det väldigt många som behöver hjälpas åt för att vi ska få ett samhälle som är varmare och inkluderande, och där vi ser varandra mer som medmänniskor oavsett om vi är olika. Om någon väljer att vara på ett sätt och om någon annan väljer att vara på ett annat sätt behöver vi ändå se varandra.

Detta behöver finnas i skolan. Om vi inte kan börja med våra barn blir det väldigt svårt att se hur vi ska kunna ändra på detta i samhället i övrigt. Det måste finnas en vuxenvärld som kan möta upp detta.

Andra frågor som ligger på regeringens bord handlar om att vi har ett stort antal våldsbrott som i hög grad riktas mot kvinnor. Jag vet att jämställdhetsministern jobbar med detta.

Här ser man just vilka insatser som behöver göras för barn och unga för att de ska hitta rätt när det gäller de relationer som de har till varandra.

Min fråga kvarstår därför. Hela samhället behöver jobba med just de könsnormer som vi blir intvingade i. Hur ska statsrådet se till att dessa frågor finns med i arbetet även i skolan, och framför allt när det kommer till genuspedagogiken och annan pedagogik där vi behöver prata om dessa frågor? Kommer detta att finnas på schemat? När det kommer till just genuspedagogiken är det någonting som Sverigedemokraterna faktiskt inte vill ha kvar. De vill inte prata om könsnormer. Det är därför på tiden att statsrådet svarar på frågan: Kommer det att finnas med, och kommer det att utvecklas?