Herr talman! Det har ställts en rad olika frågor här.

Till att börja med tycker jag att Fredrik Lundh Sammelis frågeställningar är väldigt intressanta. Detta är ju inte bara en fråga för skolans värld, utan det handlar om helheten och vilken värld vi lever i. Vi ser att frågan om psykisk ohälsa bland barn och ungdomar inte bara är en fråga som finns här i Sverige, utan den finns i många länder, framför allt västeuropeiska.

Många regeringar, organisationer och så vidare slåss med detta nu och försöker hitta olika typer av svar, men min roll i detta som skolminister är ju skolan och vad den kan göra.

Först och främst kan skolan i sig själv vara både hälsofrämjande och ohälsofrämjande, om man får använda det begreppet. En fråga som har lyfts upp många gånger och där regeringen nu kommer att tillsätta en utredning rör till exempel hur kursplanerna är utformade i svensk skola. Det är många som påpekar att de inte alltid är utformade efter hur barns och ungas hjärnor utvecklas. Många barn och ungdomar känner en stress som beror på att de helt enkelt inte klarar att uppfylla de mål som ställs i våra kursplaner och läroplaner. Detta måste vi naturligtvis göra något åt.

Det finns också problem med att svensk skola är utformad på ett sådant sätt att det många gånger är stökigt där, vilket inte heller är bra för den psykiska hälsan. En del av den psykiska ohälsa som finns har sin grund i att svensk skola inte alltid är utformad på det allra bästa sättet.

När det gäller frågan om vad man så att säga ska lära sig och vad som ska finnas på schemat ingår det hela redan i dag i ämnen, till exempel idrott och hälsa, men uppenbarligen är det inte nog. Det kanske är för oprecist utformat vad man ska göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror personligen att det kan vara så att en del av utformningen inte är tillräckligt instrumentell, det vill säga att den kanske inte i tillräcklig utsträckning ger verktyg till eleverna för hur de ska hantera sin psykiska ohälsa utan sker mer på ett teoretiskt plan. Detta funderar jag på mycket nu. Jag vågar inte säga exakt hur det ska utvecklas, men jag är helt övertygad om att det måste ske på ett eller annat sätt framgent.

Sedan handlar det naturligtvis också om bättre elevhälsa, och det är därför jag lyfter upp frågan om samverkan. Jag är glad att Fredrik Lundh Sammeli tycker att det är en viktig fråga, för det är det verkligen. Om skolan kan samverka i högre utsträckning med vården, till exempel, men också med socialtjänsten ökar möjligheterna att förbättra för eleverna.

Samverkan är verkligen ingenting som vi bara ska skjuta åt sidan, utan det är en viktig och stor fråga, liksom att elevhälsan utvecklas på ett bra sätt eftersom den har utvecklats i en riktning där den inte riktigt fungerar som ett stöd för de elever som behöver den allra bäst.