Herr talman! Jag vill börja med att tacka för att denna debatt äger rum i kammaren i dag, för det är många som berörs av psykisk ohälsa eller psykisk hälsa. Framför allt är det viktigt att den här debatten handlar om barn i skolan.
Förutom barnen, som är direkt drabbade när de inte mår bra och har en tillvaro som de inte trivs med och som får dem att må direkt dåligt om dagarna, vill jag lyfta fram dem som finns runt omkring barnen, inte minst föräldrar och syskon. Att känna sig så otillräcklig som man gör när ett barn mår dåligt och man har svårt att nå dem är olidligt.
I dag har vi ett samhälle med otroligt höga krav på alla. Det är krav på att vi ska prestera, det är krav på att vi ska vara otroligt lyckade och det är krav på starka ideal, på många platser i detta samhälle. Det handlar om hur vi ska se ut och hur vi ska vara för att vara rätt - ett ideal som är väldigt smalt och som få människor får plats i. När man inte lever upp till detta ideal - när man inte är rätt - blir man fel också indirekt. Detta får människor, framför allt barn som inte har verktygen för att hantera detta, att må väldigt dåligt.
Denna debatt, herr talman, handlar om att barn ska få möjlighet att lära sig att förstå sig själva och få verktyg för att hantera sin psykiska hälsa. Det är precis som när vi lär oss vilken kost som är rätt, vilket också spelar stor roll, eller hur viktigt det är att röra på sig och att skolan skapar förutsättningar för detta. Det borde kanske göras i större utsträckning än i dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men även när det kommer till den psykiska hälsan är det otroligt viktigt att få verktyg för att förstå sig på sina egna känslor - vad ska jag göra i den här situationen, varför känner jag så här och varför mår jag på det här sättet?
Många gånger kan kraven och känslorna ta sig olika uttryck beroende på om det är flickor eller pojkar. Vi ser att både flickor och pojkar mår väldigt dåligt men att detta kan ta sig olika uttryck. Då behöver vi bemöta flickor och pojkar med medvetenhet och stor kunskap om vilka könsnormer som styr samhället, hur det är att vara pojke och vilka ideal som gäller för det och vilka ideal som gäller för flickor.
För att kunna möta barnen i detta är det otroligt viktigt att vi har sådan kunskap och medvetenhet om vilka könsnormerna är, hur de ser ut och hur de ter sig men också att vi fortsätter att ha en kanske ännu mer utvecklad genuspedagogik, framför allt när det kommer till detta.
Flickor och pojkar behöver ha samma rätt och möjlighet att hitta dessa verktyg. Hur tar man sig igenom en sömnlös natt? Hur gör man när motionen tryter? Då behöver man hitta relationer till varandra och förhålla sig till sociala medier.
Jag ser inte att det i statsrådets svar förekommer könsnormer eller genus eller hur det ter sig på olika sätt för flickor och pojkar. Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt ska detta spela roll i skolan när det kommer till att sätta ord på och hantera den psykiska ohälsan i skolan?