Fru talman! Om någon någonsin får för sig att göra en serie för Netflix eller något annat produktionsbolag eller någon annan streamingtjänst - det finns många olika där ute - vet vi i alla fall tre personer som kommer att vara huvudpersoner, nämligen interpellanterna Fredrik Olovsson och Aida Birinxhiku och så jag själv.

Låt oss hoppas att det inte blir av. Även min förhoppning är att vi kan börja se slutet på detta. Men jag vill vara ärlig och säga att jag inte är säker på det. Jag vill också, fru talman, vända mig till de nio kommuner och regioner som kanske tar del av denna debatt och säga två saker.

För det första visar detta varför våra folkvalda företrädare i denna kammare, i riksdagen, har geografisk spridning. Man kan lyfta denna sorts frågor oavsett vilket som är ens hemlän, men det parlamentariska upplägget och den representation vi har i denna kammare visar på något väldigt fint och viktigt. Jag tycker att detta i sig är en viktig poäng att göra.

Jag vill också understryka att om jag skulle se en möjlighet att förverkliga detta gör jag gärna det. Viljan finns. Men det här är ett otroligt komplicerat lapptäcke av krisåtgärd på krisåtgärd, för att lösa ett grundproblem som man inte kommer åt här utan som vi har konstruktiva samtal kring i andra sammanhang.

Icke desto mindre befinner sig många kommuner nu inför julen i en tuff situation. Jag erkänner och ser det, och jag beklagar det. Det är klart att detta inte var intentionen, och det vill jag vara tydlig med och stå för.

Med detta sagt - 10 miljarder plus 6 miljarder är det vi avsätter till kommuner och regioner för inte minst välfärdens kärna. Det kompenserar för detta, men det gör att man inte får lika mycket i relation till andra. Vi kommer att fortsätta prioritera detta och inväntar den fortsättning som det besked som nu givits får.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.