Fru talman! Vi debatterar i dag det internationella biståndet i budgeten för 2024. Jag skulle vilja lyfta fram en specifik del av budgeten, nämligen biståndet till Palestina.

När Hamas genomförde sina fruktansvärda terrordåd mot Israel den 7 oktober i år var vi många som reagerade mycket kraftfullt. Det bestialiska tillvägagångssättet, det hänsynslösa dödandet och tagandet av över 240 personer som gisslan lämnade få oberörda.

En kraftig reaktion från omvärlden var väntad, men i den reaktionen ligger också ett stort ansvar. Från representanter i den svenska regeringen blev den omedelbara reaktionen att allt bistånd till Palestina måste stoppas. Man skulle kunna tro att de likställer alla palestinier med Hamas. Visserligen är det en väntad reaktion från några som är vana att bunta ihop människor i ett vi och ett dom.

Nästa reaktion blev att försäkra sig om att inget svenskt bistånd hade gått till Hamas. Sida var snabba med att på sin hemsida publicera vilka organisationer i Palestina som tar emot svenskt bistånd. Hamas fanns inte med på den listan, ej heller någon organisation med kopplingar till Hamas.

Inom biståndsvärlden finns den viktiga principen do no harm - orsaka ingen skada. Principen är framtagen för att bistånd i konfliktområden ska ta hänsyn till den lokala kontexten och de lokala behoven för att biståndet ska ha önskad effekt och framför allt inte orsaka någon skada. Principen har gällt i svenskt bistånd i många år och ingår även i OECD:s rekommendationer om stöd till civilsamhället. Jag säger "har gällt", för tydligen gäller inte principen längre. Vid två tillfällen sedan den 7 oktober har regeringen fattat beslut som på ett flagrant och skadligt sätt frångått principen do no harm.

Först gäller det beslutet om att pausa allt utvecklingsbistånd till Palestina just när behovet är som allra störst. När samhället slås sönder på grund av krig behövs civilsamhället mer än någonsin. Utbildning och sjukvård måste fungera. Organisationer som arbetar med rättshjälp, som utbildar poliser och som arbetar med kultur måste fungera. Organisationer som gräver brunnar och säkrar vattentillgången måste fungera. Det gäller både på Västbanken och i Gaza. Men när behoven är som störst stoppar regeringen utbetalningarna.

Ryggmärgsreflexen att man måste säkerställa att Hamas inte tar del av svenska biståndspengar, trots att Sida tydligt sagt att så inte är fallet, gör att regeringen helt enkelt fattar beslut som går helt mot principen do no harm. Besluten gör helt enkelt skada.

Herr talman! När regeringen sedan fattar det efterlängtade och välbehövliga beslutet om att utöka det humanitära biståndet till Gaza tar man pengar som redan var planerade att gå till FN:s flyktingorgan UNRWA. Och vad gör då UNRWA i just Gaza? Förutom skolor och sjukvård är en av de primära uppgifterna för UNRWA att distribuera mat. Den organisation som främst arbetar för att fördela humanitära insatser ska alltså få mindre resurser för sitt arbete när det arbetet är viktigare än någonsin. Hur rimmar det med principen om att inte göra skada?

När väl Sida gjort sin genomlysning av utvecklingsbiståndet och återigen kommit fram till att Hamas inte tagit del av svenska biståndsmedel är regeringen ändå inte nöjd. Nu sätter man upp helt nya krav för biståndet. Mottagarna av biståndet måste aktivt och offentligt ha tagit avstånd från Hamas.

Det är nu det är uppenbart att regeringen inte förstår principen do no harm. Biståndet måste alltid förstås i den kontext mottagaren befinner sig i, särskilt i en konfliktsituation. Ett villkorande av biståndet kan helt enkelt utsätta mottagarna för direkt fara. Att offentligt ta avstånd från Hamas, vare sig det är på Västbanken eller i Gaza, kan utsätta samarbetsorganisationer och familjemedlemmar för stora risker.

Herr talman! I stället för att prata om allt negativt som skett gällande biståndet sedan regeringen tillträdde vill jag så här i juletider lyfta fram positiva exempel på vad som görs av några av de organisationer i Palestina som Sverige och svenska biståndsorganisationer har stött.

Gaza Community Mental Health Programme arbetar sedan många år tillbaka med psykisk hälsa. Programmet har haft stor betydelse under och efter de krig som ägt rum de senaste åren. Verksamheten är särskilt betydelsefull för traumatiserade barn. En studie av Rädda Barnen 2022 pekade på att 80 procent av barnen i Gaza visade symtom på posttraumatisk stress. Det var alltså före det fruktansvärda krig som nu pågår.

Augusta Victoria-sjukhuset i östra Jerusalem bedriver högspecialiserad vård inom bland annat barn- och vuxenonkologi, palliativ vård och sjukdomar som kräver dialys. Hit kommer patienter från hela Västbanken och Gaza. Just nu är patienter från Gaza strandade på sjukhuset, samtidigt som fler än 500 Gazabor missat livsviktiga behandlingar eftersom de inte kan lämna Gaza. De flesta små barn från Gaza som vårdas på Augusta Victoria-sjukhuset får på grund av Israels restriktioner inte åtföljas av sina egna föräldrar.

Kvinnorättsorganisationen The Palestinian Working Woman Society for Development arbetar för att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt, minska könsbaserat våld och öka kvinnors politiska deltagande och inflytande. Det israelisk-palestinska fredsnätverket Geneva Initiative utbildar framför allt unga i dialog och konfliktlösning.

En av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Gaza genomförde det första initiativet någonsin kring våld i hemmet som vände sig direkt till män. Utfallet har varit mycket positivt, och de deltagande männens attityder och beteenden har ändrats. Flera män utbildades för att även bland andra män förändra attityder till att lösa konflikter utan våld. De blev ambassadörer för att stoppa mäns våld mot kvinnor och anlitades flitigt för att utbilda tonårspojkar. Den attitydförändring de gick igenom, och att de även lyckades påverka andra män, förbättrade också deras egen mentala hälsa.

Två palestinska MR-organisationer som fått del av svenskt utvecklingsbistånd är al-Mezan och al-Haq. al-Mezan arbetar med att dokumentera och förebygga brott mot internationell rätt i Gaza. Man driver frågor som rättsväsendets oberoende samt dokumentation och ansvarsutkrävande när misshandel och tortyr begås av palestinska myndigheter. Man dokumenterar och överklagar domar mot oskyldiga och kritiserar Hamasregimens flitiga användande av dödsstraff. Vid flera tillfällen har man påtalat att raketattackerna från Gaza riktade mot civila i Israel är krigsbrott. Det är ett arbete som är både svårt och mycket farligt.

al-Haq i sin tur arbetar systematiskt med att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter begångna av alla parter i konflikten. Det gäller även den palestinska myndigheten och dess godtyckliga arresteringar och tortyr.

Förutom dessa exempel finns det flera organisationer som arbetar med skola och utbildning eller jordbruk och matsäkerhet och som tagit del av svenskt utvecklingsbistånd men vars verksamhet nu äventyras av regeringens villkorande av svenska biståndspengar.

Herr talman! Jag vet att visuell rekvisita inte är tillåten i talarstolen. Men jag såg att statsrådet Forssell stod här i går och hänvisade till och viftade med den så kallade reformagendan under frågestunden utan att bli tillsagd, så jag tänkte passa på att hänvisa till den rapport som jag håller i min hand.

Det är rapporten Vad gör svenskt bistånd i Palestina?, från vilken jag tagit mina exempel i dag. Den är framtagen av de fantastiska biståndsorganisationerna We Effect, Olof Palmes Internationella Center, Kvinna till Kvinna, Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, Centerpartiets Internationella Stiftelse, Act Svenska kyrkan samt Diakonia.

Med dessa goda exempel på fantastiskt bistånd i Palestina vill jag passa på att önska mina kollegor i utskottet, talmannen, kammarkansliet, utskottspersonalen samt statsrådet Forssell, som nu har gått, en god jul!

(Applåder)