Fru talman! Jag tackar ministern för anförandet. Det är glädjande att ministern deltar i debatten, även om jag gärna hade sett att ministern hade deltagit under hela debatten. Det är ändå bra att ministern är här.

Jag måste börja med att nämna något som ministern sa i sitt anförande och som jag minst sagt studsade på. Ministern sa att biståndet tidigare handlade om att göra av med så mycket pengar som möjligt. Jag tycker att det är ganska upprörande. Det är en arrogant syn på hur biståndet används.

Vi vet att vi i dag har ett av världens bästa, mest effektiva och transparenta bistånd, ett bistånd som får väldigt höga betyg globalt. Det skulle inte hända om inte biståndet vore bra, så visst har biståndet använts på ett bra sätt.

Men det var egentligen inte därför jag begärde ordet, utan det var för att återgå till en fråga som vi har debatterat här tidigare, nämligen det här med att koppla biståndet till migration och återvandring. Det är ju någonting man trycker på i reformagendan.

Jag undrar hur man ska klara att redovisa de här medlen så att de svarar upp mot OECD-Dacs regelverk för hur bistånd får användas. En aktivitet kan ju inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål, enligt regelverket för OECD-Dac.

Jag har därför väldigt svårt att se hur man ska kunna redovisa detta.

Vilka länder ska man egentligen förhandla med när det gäller återvandring? Det är ju bara ett par procent av det svenska biståndet som går direkt till enskilda stater. Det mesta går till civilsamhällesorganisationer, multilaterala organ som FN och andra.

Dessa två frågor vill jag gärna ha svar på.