Fru talman! Jag gillar egentligen inte gnäll och tjafs, så låt oss bara konstatera att efter att ha försökt ta ställning till två budgetar utan mer precist innehåll är reformagendan nu äntligen på plats. I ärlighetens namn innehöll den väl ganska exakt det vi kunde vänta oss utifrån de utspel och ageranden som partierna i regeringsunderlaget har stått för under det senaste året.

Värst har väntan varit för alla de organisationer som på olika sätt arbetar med biståndet, såväl här i Sverige som ute i världen, då det har varit hart när omöjligt att sia om vilka projekt som kommer att få vara kvar och vilka som inte kommer att få vara kvar. Därför blir det nu extra intressant att följa detta under de närmaste veckorna, då de olika landstrategierna gissningsvis börjar rulla ut.

Låt mig säga att jag tycker att det finns många bra ansatser i den reformagenda som nu finns. Att handel och bistånd knyts närmare varandra är mycket positivt. Här finns stora mervärden att vinna i form av att skapa jobb och bygga samhällen men också i form av samverkan i näringslivet över nationsgränserna. Rätt använt är detta ett mycket starkt verktyg för att på riktigt lyfta människor ur fattigdom och utanförskap. Jag erkänner att jag har varit och fortfarande är en smula orolig över att det kanske blir för mycket fokus på de svenska företagens vinster när utgångspunkten ska vara mottagarens behov och villkor. Detta måste byggas underifrån.

Här är det särskilt viktigt att lyfta småföretagandet och kvinnors möjlighet att driva företag. Ett exempel på detta är de småskaliga projekt som görs inom livsmedelsförsörjning runt om i världen. Det är ett område där bland andra We Effect och Act Svenska kyrkan är aktiva. Här får små företag och producentkooperativ ökad kunskap och kapacitet gällande odlingsteknik och affärsutveckling. Det finns ett starkt miljö, klimat- och jämställdhetsfokus i detta. Samtidigt får de möjlighet att ta lån som gör att de kan utveckla sina affärsmodeller och få tillgång till nya marknader.

Förutom att det bidrar till jämställdhet och hållbar livsmedelsförsörjning bygger det underifrån ett resilient samhälle med samverkan över nationsgränserna. En betydligt större andel av biståndet skulle kunna gå till just den formen av projekt. Så skulle det kunna vara i stället för som det är i dag, då de större stöden till jordbruksutveckling hamnar i mycket storskaliga projekt.

En annan positiv del i reformagendan är viljan att minska spretigheten och i stället fokusera på de områden där Sverige är bäst och på att ha ett så effektivt bistånd som möjligt som når så många människor som möjligt. Men samtidigt upplevs det som att det finns många risker och motsättningar i agendan. Det gör att jag blir orolig på riktigt.

Samtidigt som det talas om vikten av långsiktighet, om viljan att bygga människors egenmakt och om att främja demokrati görs det en omfördelning från långsiktigt utvecklingsstöd till kortsiktigt humanitärt stöd. Detta betyder inte att det humanitära stödet inte är viktigt. Men det sker när många länder i omvärlden gör exakt likadant, och behovet av långsiktiga stöd ökar till följd av klimatförändringar och tillbakagången för demokratin.

Jag vet att ambitionen är att få ut mer för mindre pengar genom att samla privat kapital till det offentliga kapitalet. Men vi måste minnas detta: Hur många företag är villiga att satsa pengar där trygghet och infrastruktur kanske helt saknas? Svaret som ges mellan raderna i agendan och på presskonferensen förefaller vara att utvecklingsstödet ska fokuseras till de länder som visar vilja att samarbeta och arbeta i demokratisk reformanda. Det är gott så. Men vad händer då med de mest utsatta människorna i de länder där styret är allt annat än demokratiskt? Vad händer med dem som lever i förtryck? Kommer Sverige att rycka undan de stöden?

Jag kommer här att nämna Palestina och hur agerandet har varit när det gäller stödet till Palestina. Jag vill i samband med det uttrycka mitt djupaste deltagande med Israel i det som drabbade Israel den 7 oktober.

Vi kan i nutid se hur regeringen har valt att frysa utvecklingsbiståndet till Palestina i en situation där stödet till dem som arbetar för demokrati och jämställdhet behövs som allra mest. Jag och Centerpartiet välkomnade den granskning som skulle göras men hade hellre sett att den gjordes parallellt med att stödet fick fortsätta. Men vi sa okej - nu gör vi granskningen fram till den 1 december, men sedan måste stöden omedelbart komma igång igen, om inte något konstigt visar sig.

Man kan ha olika syn på den granskning som Sida utförde, men att fortsätta pausen fram till den 15 februari är skadligt. De projekt som bromsats handlar till stor del om att ge kvinnor och flickor egenmakt. De handlar om utbildning för barn och om stöd till demokratiutveckling. Att rycka undan dem är att rycka undan hoppet och leder inte till något annat än hopplöshet, vilket Hamas och andra liknande organisationer tacksamt kan utnyttja.

Detta agerande gällande biståndet till Palestina väcker dessutom den fråga jag har ställt tidigare: Kommer Sverige att rycka undan utvecklingsstöden i länder med antidemokratiska styren som inte vill samarbeta?

Jag har flera gånger lyft exemplet Afghanistan, där Rädda Barnen med stöd av Sida driver skolor för flickor. Det är ett arbete där man kan se tydliga positiva resultat. Det har lett till att pappor och mammor kommer och frågar om de kan få plats för sina döttrar, så att de kan utbilda sig och få ett mer självständigt liv. Det blir en folkrörelse. Är inte just detta ett exempel på väldigt effektivt bistånd?

Utbildning nämns ett flertal gånger i agendan; det är väldigt positivt. Men det är alltid knutet till något annat. Det är som sagt positivt, för när vi diskuterade detta i somras var det tydligt att just utbildning var ett område som kanske inte riktigt hade kommit med i tankarna runt reformagendan. Fokus var då i stället mest på handel.

Här vill jag till regeringens försvar säga att Sverige under lång tid har varit tämligen dåligt på att prioritera skola och utbildning i sitt bistånd, trots att all forskning och erfarenhet visar att det finns få verktyg, om ens något, som är så effektiva för att bygga egenmakt och lyfta människor ur fattigdom, särskilt flickor och kvinnor. Jag tycker därför att det är lite synd att regeringen inte tog chansen att ännu tydligare föra in utbildning som ett av de stora fokusen i agendan, vid sidan av handel, demokratiutveckling och klimat. Men som sagt, utbildning finns med, och det finns stor potential till utveckling och förbättring av agendan.

Att klimatet är ett huvudfokus är självklart. Annars har mänskligheten ingen planet att bo på, och är det något som kan knytas till konflikter och massflykt är det följderna av ett förändrat klimat. Knutet till detta är tillgång till rent vatten och en hållbar livsmedelsförsörjning, vilket regeringen förhoppningsvis kommer att djupdyka mer i. Här finns dessutom, vilket också nämns, stora möjligheter till synergier inom handel och samverkan mellan näringsliv, lokalsamhälle, biståndsorganisationer och forskning. Men detta har jag redan berört.

Den största kritik som jag och Centerpartiet har mot reformagendan har jag sparat till sist. Det handlar om att villkora utvecklingsbistånd kopplat till regeringens mål om minskad migration. Att använda biståndet som ett sätt att tvinga människor att återvända efter att de nekats asyl är inte särskilt smakligt, och det är inte i enlighet med OECD-Dac. Vi motsätter oss därför en politik där biståndet används på detta sätt.

Att andra länder gör så är ett dåligt skäl att göra likadant. Sverige ska tvärtom stå upp för syftet med bistånd: att lyfta människor ur fattigdom och främja demokratiutveckling. Detta är i sig något som såväl Sverige som resten av världen vinner på då minskad fattigdom och ökad hälsa, demokrati och jämställdhet minskar antalet konflikter och ökar samverkan.

Allra sist vill jag såklart lyfta Ukraina. Centerpartiet står självklart bakom det stöd som ges inom alla områden och därmed även inom biståndet. Därför har vi i vår egen budget sagt att det är viktigt att vi återgår till enprocentsmålet och att Ukraina på så sätt får en större andel, samtidigt som vi kan bibehålla en vettig nivå till resten av världen.

Rysslands krig mot Ukraina är också ett krig mot hela Europa, och vi måste ta vår del av ansvaret att stötta och bygga upp Ukraina. Blockaden i natt från endast ett av EU:s medlemsländer gällande EU:s långsiktiga finansiella stöd till Ukraina är mycket beklaglig och kommer naturligtvis att innebära att vi måste finna motsvarande stöd på annat vis. Här behöver Sverige ta på sig ledartröjan och göra allt vi kan förmå för att åter samla EU-länderna. På detta område har jag fullt förtroende för att regeringen agerar klokt och tänker ungefär likadant.

Med detta vill jag meddela att Centerpartiet väljer att avstå att ta ställning till regeringens förslag till budget för utgiftsområde 7 - vi hänvisar i stället till vårt eget förslag. Vi kommer därför inte heller att ta ställning till den reservation som finns avseende processen för framtagandet av reformagendan, även om jag håller med om att för alla oss som inte sitter i Regeringskansliets lokaler, framför allt alla biståndsorganisationer, har processen upplevts som allt annat än öppen och transparent, även om avsikten har varit en annan.

Inför framtiden kan jag tipsa om att formerna för öppenhet och transparens avgörs av mottagaren, inte av den som sitter inne med informationen. Det kan därför vara vettigt att lyssna på vilken form mottagaren föredrar - om man vill uppfattas som just öppen och transparent, vill säga.