Fru talman! Tack, Olle Thorell, för möjligheten att svara på den fråga som jag inte hann med i mitt förra inlägg!

När vi har en begränsad värld med begränsade resurser och otroligt stora behov gäller det att göra prioriteringar. I det grundarbete som vi gjorde när vi tog fram det kristdemokratiska biståndspolitiska programmet kunde vi se forskningsbelägg på att pengar som går genom civilsamhällesorganisationer har större effekt på fältet än det som går till de multilaterala organisationerna. Behöver man göra en balansering gör vi en finjustering mellan dessa båda aktörer.

Med detta sagt vill jag ändå poängtera värdet och nyttan av de multilaterala organisationerna. De är otroligt värdefulla med sin kompetens och sin storlek. De har möjlighet att gå in med stora resurser från fler länder sammantaget. Det var tack vare att kärnstödet fanns som man snabbt kunde gå in och hjälpa exempelvis Armenien när flyktingkrisen där uppstod, och likaså när det gäller kriget i Gaza.

Man måste ha en balans. Det är inte så att man ska utradera det ena på det andras bekostnad. Men vi vill ändå göra en justering dem emellan.

Jag nämnde det kristdemokratiska biståndspolitiska programmet. Där gjorde vi en noggrann genomgång av olika forskningsrapporter och sådant som låg till stöd för de förändringar som vi föreslog. I många stycken följer programmet och reformagendan de förslag som vi lade fram där. Jag litar på att den forskning som var bra för ett och ett halvt år sedan är tillförlitlig även i dag.