Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för ett värdefullt anförande och för det arbete som ledamoten och Kristdemokraterna har gjort i framtagande av reformagendan.

Det finns, som jag sa i mitt anförande, bra inslag. Det finns ett nytänkande som kan vara välbehövligt. Det finns saker som vi inte har debatterat här som är spännande. Landstrategier som är sammankopplade med både bistånd och andra politikområden tycker jag låter som en spännande sak, till exempel.

Över huvud taget när det gäller styrningen av biståndet finns det många goda tankar. Vi socialdemokrater tycker bara att det är synd att inte vi, civilsamhället, organisationer och akademin har fått vara med vid utformandet. Då hade det kunnat bli ännu mer nytänkande.

Jag skulle vilja fråga om civilsamhällets roll. Jag vet att det är en hjärtefråga för Kristdemokraterna. I agendan står det att en ökad andel av biståndet ska gå till civilsamhällets organisationer.

Men det som oroar mig är två saker. Det ena är att detta ska ske på bekostnad av det multilaterala stödet. Varför sätter man just multilateralt stöd i motsatsställning till civilsamhället?

Det andra som oroar mig är att regeringen sa exakt samma sak i budgeten förra året, men hur än vi och många civilsamhällesorganisationer räknar kunde vi inte se att det på totalen blev något ökat stöd till civilsamhällets organisationer, så varför ska vi tro på detta nu? Det är mina frågor.