Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för ett mycket viktigt anförande!

Jag upplever att Gudrun Brunegård och jag står väldigt nära varann när det handlar om synen på bistånd och vad det bör gå till, så där ifrågasätter jag absolut ingenting.

Det som jag funderar över handlar lite om samma sak som jag frågade om tidigare, framför allt kopplat till kvinnors och flickors rättigheter som kränks framför allt i områden med mycket svåra kontexter. Jag lyfte exempelvis fram flickorna i Afghanistan och skolan där. Jag undrar: Hur ser Gudrun Brunegård på detta, och hur kan vi vänta oss att den nya reformagendan kommer att påverka projekten?

Jag är glad över att Gudrun Brunegård lyfte upp utbildning som en oerhört viktig faktor, återigen särskilt för flickor och kvinnor. Tack och lov finns utbildning med i reformagendan, även om det ett tag var lite osäkert hur mycket plats det skulle få. Nu finns det ändå med. Jag har en enkel fråga: Borde det inte ha varit ett ännu större fokus på utbildning i reformagendan, kanske särskilt kopplat till kvinnor och flickor?