Fru talman! Det blev lite sent i dag, en fredagskväll. Men det är viktiga frågor.

Det finns mycket vackra och viktiga grunder som utbildningen i Sverige har stått på. Dels har den varit tillgänglig ekonomiskt, det vill säga du betalar inte för utbildningen eftersom vi ser det som ett gemensamt ansvar, dels finns det flera vägar om du vill studera på högskola eller universitet. Detta är viktiga komponenter när det gäller att vara en kunskapsnation och driva utvecklingen framåt.

Men nu har vi en regering som motarbetar både demokratin och kunskapsnationen. Vi behöver en sammanhållande politik, en politik som gynnar alla. Det handlar om att faktiskt satsa på utbildning snarare än på en politik som kommer att hämma folks aktiva deltagande i samhället och folks frihet och som kommer att öka de sociala och ekonomiska skillnaderna i samhället. Jag tänker till exempel på visitationszoner, på vräkning av familjer och på de familjer som nu kanske förlorar sin inkomst på grund av regeringens nedskärningar.

Jag kommer från ett område i Stockholm, Skärholmen, där vi behövt få upp antalet barn som går i förskolan. Det är stor skillnad på barn som har gått i förskolan och barn som inte har gått i förskolan när de kliver in i grundskolan den första lektionsdagen. Den skillnaden följer vissa barn under hela barn- och ungdomstiden.

Men i ett samhälle där man hellre pekar på individen försöker man inte hitta kollektiva lösningar. En kollektiv lösning skulle till exempel kunna vara att kommunerna får resurser för att kunna ha olika former av förskolor och kunna öppna upp förskolan för dessa barn.

I Skärholmen valde vi att öppna en introduktionsförskola så att barn som var för stora för öppna förskolan kunde gå en introduktion tillsammans med sina föräldrar. Medan barnen tog sina första steg in i den pedagogiska verksamheten kunde föräldrarna få samhällsinformation och lära sig svenska.

Det var en väldigt lyckad satsning. Antalet barn som började gå i förskolan ökade markant redan efter ett år, och förtroendet för samhället blev bättre. Sådana satsningar går dock inte att genomföra när man har nedskärningsbudgetar. Där finns inte utrymme att skapa nya verksamheter, eller för den delen utöka verksamheter. Den långsiktiga konsekvensen blir att fler barn når skolåldern utan att ha varit delaktiga i pedagogiska verksamheter. Det blir större skillnad mellan barn, helt enkelt.

Att ha en likvärdig och tillgänglig förskola och grundskola är A och O för att skapa en kunskapsnation. Det leder också till tryggare och mer inkluderande samhällen. Här har marknadsskolan haft en otroligt negativ effekt. Det är häpnadsväckande att man fortfarande insisterar på att behålla den.

Ledamöter! En likvärdig skola av hög kvalitet skulle få fler unga att plugga vidare. Vi skulle inte behöva lappa ihop utbildningssystemet så mycket som vi tvingas till i dag. Fler skulle nå den kunskapsnivå som krävs för att studera en mängd yrken som vi behöver i vårt samhälle.

Vi skulle kanske inte heller ha de stora skillnader som finns i dag mellan fattigas och rikas barn, där barn från ekonomiskt eftersatta områden inte når gymnasiebehörighet. Vi skulle ge barn och ungdomar hopp och möjlighet att forma sin framtid oberoende av bakgrund, var de bor eller tidigare val i livet.

Tyvärr händer det saker här i Sverige som gör att det blir svårare att nå upp till den mångfald och kvalitet man skulle förvänta sig av en kunskapsnation. Nu drabbas kommuner och regioner liksom folkbildning och högre utbildning av nedskärningar.

Om vi ska bli en världsledande kunskapsnation ska förutsättningarna för detta vara reella. Vi har tagit ett steg bakåt i den utvecklingen, och vi går inte alls mot att vara en världsledande kunskapsnation. Detta är orättvist mot de unga, men det är också hämmande för Sveriges framtid.

Nej, vi behöver stärka upp från förskola till universitet. Kunskap och utbildning är en rättighet och ska inte vara en handelsvara. När det gäller högre utbildning lägger vi från Vänsterpartiet fram ett antal förslag för att bredda möjligheterna och säkra rätten till utbildning.

Det nuvarande resursfördelningssystemet gör att utbildningarna får en finansiering som styrs av en prislapp och olika utbildningar får olika anslag. Vi från Vänsterpartiet menar att dessa prislappar bör ses över och att hela finansieringssystemet behöver göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar av kostnader. Vi föreslår därför en höjning av ersättningen per helårsstudent till lärosätena. Den totala siffran blir 324 miljoner kronor mer än vad regeringen har.

Nedskärningarna inom högre utbildning sker också genom besparingskrav. Vi har en löneomräkningsmodell som gång på gång kräver effektivisering genom besparingar, och i år drar regeringen också till med en generell besparing på 0,5 procent, vilket kommer att få långtgående konsekvenser.

Det finns också behov av att förändra Akademiska Hus hyressättningsmodell, som annars äter upp universitetens och högskolornas budgetar. Dessa byggnader har ju endast ett ändamål, och det är utbildning. Därför kan de inte konkurrensutsättas på det sätt som sker i dag.

Summan av kardemumman är att studenter kommer att få en sämre arbetsmiljö och färre lärarledda timmar och att anställningarna inom den akademiska världen kommer att förbli osäkra. Studenterna kommer att få mindre inflytande. Vi har redan ett par exempel.

Ett exempel från i år är att KTH kommer att lägga ned hela KTH Kista. Detta är en sorg för akademiker, studenter och lokalsamhälle. De förlorar närheten till it-sektorn, och eleverna får nu mindre utrymme trots att de ska bli fler.

Sanningen är att ny kunskap skapas genom forskning. Ofta pratar man om att vi är ett innovationssamhälle och att vi ska leda vår utveckling framåt genom innovation, men då behöver vi faktiskt satsa på forskning och utveckla vår kunskap. Genom att göra detta utvecklar vi ekonomin, skapar arbetstillfällen, förbättrar välfärden och skapar ett ekologiskt och socialt samhälle.

Forskningen behöver stå nära utbildningen eftersom den leder till utveckling och förstärker kvaliteten hos dem båda. Därför behöver vi ökat stöd till forskning. Vi från Vänsterpartiet föreslår höjda basanslag, och i vår budget för 2024 har vi avsatt 500 miljoner kronor för detta ändamål utöver det som regeringen har anslagit.

Det finns andra delar som oroar mig angående universitet och högskola. Förutom att regeringen drar ned ekonomin för bland annat studentföreningarna har vi sett att regeringen mer och mer vill ha kontroll över vad den högre utbildningen gör och inte gör.

Den icke sammanhållande politiken sätter också sin prägel på hur och om folk vågar forma sin omgivning. Nedskärningen när det gäller studentföreningarna innebär en försvagning av studenters inflytande, och lärare som inte har trygga anställningar vågar kanske inte utforma kurser utifrån fakta utan oroar sig över att omvärldssituationen ska dra ned dem.

I lite över två månader har vi sett hur Israel har svarat på en terroristattack genom ett folkmord. Detta är något som påverkar många studenter och lärare ute i landet. Jag har fått meddelanden från både studenter och akademiker som med bestörtning har sett hur det demokratiska utrymmet har minskat vid universiteten.

I ett fritt och demokratiskt samhälle ska studenter och akademiker kunna uttrycka sig fritt. Egentligen har det varit så historiskt. Ofta är det universitetsstudenter som driver den demokratiska utvecklingen framåt. Vi har sett detta i Iran, och vi såg det i diktaturens Chile. Exemplen på förändringar av samhället är många.

Att lärosäten då försöker hämma studenters och akademikers uttryck under pågående folkmord är verkligen negativt. Därför vill jag passa på att rikta ett tack till er som är studenter och akademiker vid bland annat Chalmers, Borås universitet, Stockholms universitet, Södertörns högskola och många fler som har protesterat angående detta. Det ni gör är en del av den press som gjorde att den svenska regeringen i FN valde att rösta ja till ett eldupphör. Och den kampen, kära ni, måste fortsätta tills vi ser ett fritt Palestina.