Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i UbU1.

Ja, regeringen har minskat anslaget till högskolorna. Det är uppenbart en pandemieffekt - pandemin är över, och satsningen som gjordes då ebbar ut. Det är fullt naturligt att det då blir vissa neddragningar.

Antalet sökande 2022 hade också minskat med 11 procent jämfört med föregående år, vilket också är ett tecken på en avtagande pandemieffekt. Det är fullt naturligt att det då blir en viss neddragning.

På tal om anslag har myndighetskapitalet inte heller använts som det ska. Det ligger cirka 15 miljarder kronor i oanvänt myndighetskapital för forskning och undervisning. De här pengarna borde väl användas till något vettigt, kan man tycka, om det saknas pengar.

Däremot, och mycket glädjande, satsar regeringen på de så kallade STEM-utbildningarna - science, technology, engineering, mathematics - och naturvetenskap. Regeringen har sjösatt ett så kallat ingenjörspaket, vilket är mycket välkommet. Civilingenjörsutbildningarna får 49 miljoner kronor extra i det paketet för att permanent bygga ut utbildningen.

Regeringen satsar också 74 miljoner kronor för att permanent bygga ut civilingenjörsutbildningarna på avancerad nivå. Inklusive studiemedel blir summan 93 miljoner kronor kommande budgetår.

Ersättningsbeloppet per helårsstudent för tekniska och farmaceutiska utbildningar höjs med 1,6 procent utöver vad andra utbildningar får. Det är ett förslag som går i den riktning vi i SD hela tiden har argumenterat för.

Regeringen satsar också 100 miljoner kronor detta år för att bygga ut naturvetenskapliga utbildningar inom högskolan.

Det här tycker vi är bra satsningar. Vi i SD har faktiskt argumenterat för den här linjen under många år. De här satsningarna menar jag är helt avgörande för att bibehålla svensk konkurrenskraft och tekniskt framåtskridande. Det är av yttersta vikt för vårt framtida välstånd att svenska tekniska och naturvetenskapliga utbildningar håller hög kvalitet.

Under de senaste tre decennierna har kvaliteten på de här utbildningarna systematiskt urholkats genom att kostnaderna för utbildningarna inte hängt med prisutvecklingen i samhället. Dessa viktiga utbildningar kan ha tappat så mycket som 40 procent, enligt en rad högskolerektorer. Det måste till en satsning på de här utbildningarna nu. Just därför är budgetsatsningarna på dessa discipliner mycket glädjande och, menar jag, helt nödvändiga.

Det jag efterlyser inför framtiden och som jag hoppas kommer i forskningspropositionen är en satsning på ingenjörsutbildningar inom kärnteknik och kärnfysik. Vi var en gång världsledande inom dessa områden. Sedan monterade vi ned kärnkraften och med den även den oerhört viktiga kompetensen inom dessa områden. Det handlar inte bara om kapitalförstöring här utan om kompetensförstöring av drastiska mått. Nu måste arbetet börja med att återställa denna kritiska kompetens.

En annan sak, fru talman: Jag läste att utbildningsminister Persson nyligen besökte Konstfack. Jag kom att tänka på en intressant undersökning i Norge 2017 angående politiska sympatier inom högre utbildning korrelerat till partisympatierna i samhället totalt. Det här låter intressant, va? Jag avser att knyta ihop säcken på slutet om det här med Konstfack.

Undersökningen gjordes av Johannes Due Enstad och Kjersti Thorbjørnsrud, om ni vill googla, i samband med stortingsvalet 2017. I själva valet vann högerblocket knappt. Bland forskarna kunde man dock konstatera att det fanns en tydlig vänstermajoritet. Forskare inom den humanistiska disciplinen röstade till 80 procent på vänsterblocket. Bland samhällsvetare var samma siffra 77 procent. Det var ju definitivt inte så norska folket hade röstat.

Går det att översätta det här till svenska förhållanden? Jag tror det, tyvärr. Jag ska också säga att det inte behöver vara något problem så länge forskare, lärare och andra inom akademin kan skilja på sin yrkesroll och sina personliga uppfattningar.

Klarar de då av detta? Ett övertydligt svar på den frågan kom med det upprop som Konstfack och flera andra högskolor gjorde i samband med den pågående Mellanösternkonflikten, som har nämnts förut här i kväll. Studenter och lärare krävde att högskolorna som institutioner ensidigt skulle ta ställning för palestinierna, detta utan att nämna Hamas bestialiska attack mot israeliska kvinnor och barn.

Det finns två delar i det här, minst. Det finns många fler delar.

Den första är det ensidiga ställningstagandet för den sida som faktiskt startade konflikten. Man nämner - enligt medierna, i alla fall - inte ett ord om Hamas hemska attack, inte en stavelse om den.

För det andra, när började studenterna styra våra högskolor och rektorer? Vi pratar alltså om en skattefinansierad verksamhet där vi låter omogna drömmare bestämma vad högskolan och rektorn ska stå för - fullständigt oacceptabelt.

Avslutningsvis, fru talman: Om vi gjorde om den norska undersökningen av partisympatier på Konstfack, vad skulle resultatet bli? Kanske skulle Tidöpartierna även där vinna en knapp majoritet, som i riksdagsvalet? Jag överlåter svaret på den frågan till var och en här.

(Applåder)