Fru talman! Det handlar om att kunskap och lärande ska vara i fokus. På ett seminarium om betyg nyligen berättade en forskare att när man pratar med finska och svenska elever om kunskap i skolan är skillnaden mellan dem att de svenska eleverna kan prata om detaljer som krävs för att nå nästa betyg eller ett högt betyg. Om kunskap kan de inte prata på samma sätt. Finska elever pratar mer om vilken kunskap man behöver för att kunna göra vissa saker och vilken kunskap som behövs i livet. Det är skillnaden. Kunskapen är i fokus.

Vi har ett bedömningssystem som slår ut 15 procent av Sveriges elever. Om det skulle vara framgångsrikt skulle ju de som får ett F i sexan vara mycket fler än de som får ett F i nian. Men så är det inte. Det är alltså uppenbarligen fel verktyg.

Att ha ett betygssystem som stöder kunskapsutveckling är ingenting som motsäger att man har höga förväntningar. Det finns forskning om det sedan 50-talet, om vi nu ändå ska gå långt tillbaka i historien. Höga förväntningar är viktigt.

Det finns också några saker till som är viktiga. Vet ni att något av det viktigaste är att det ska vara roligt att gå i skolan? Det är motiverande att få ägna sig åt saker som man är intresserad av, och lärarna ska ha förutsättningar att vägleda sina elever till det.