Fru talman! När jag själv en gång i tiden blev intresserad av politik var det just frågan om betyg som engagerade. Då var det väldigt populärt på vänsterkanten - Miljöpartiet fanns ju inte på den tiden - att tala om betyg i negativa termer. Det var någonting som ansågs fult.

Jag hör ekon från den tiden när jag hör Camilla Hansén här i talarstolen. Om man nu säger att man ska sänka kraven på betyget E och sänka ribban, vad händer då med allt annat man pratar om, till exempel att ha höga förväntningar på eleverna? Man säger att en av de faktiska orsakerna när man har en hög kunskapsnivå är att man har höga förväntningar och att vi inte har haft tillräckligt höga förväntningar på elever. Många andra partier i Camilla Hanséns konstellation pratar ofta om att ha höga förväntningar på elever.

Min fråga är på vilket sätt det skulle gynna kunskapsutvecklingen att sänka kraven för betyget E. På vilket sätt skulle det innebära att de här eleverna drivs att stärka sina kunskaper? För mig låter det mer som någon form av postmodernism där man inte tror på mätbara kunskaper och säger att ett betyg bara är någonting på ett papper. Man ser inte att det också kan vara ett recept på vilka insatser som behöver göras. På vilket sätt skulle det stimulera elever att öka sina kunskaper om man sänker kraven för att få godkänt betyg?