Fru talman! Jag har inget problem med att det finns digitala lärverktyg som har effekt, som är bra och som är evidenssäkrade. Jag tror att de allra flesta är överens om att vi behöver en kombination i skolan av digitala verktyg och fysiska läromedel. Men jag tror att många med mig också ser problemet med att digitaliseringen och skärmarnas plats i skolan har gått alldeles för långt.

Det finns, som ledamoten Camilla Hansén nämner, många skolor som framgångsrikt samlar in telefoner och som redan i dag har ett mobilförbud och sköter detta på ett bra sätt. Det tycker jag är positivt. Men vi vet också att det finns många skolor där mobilerna stör på rasterna, skapar otrygghet, ger en helt ny spelplan för mobbning och trakasserier och leder till sämre koncentration. Mobilerna gör att man inte kan fokusera på uppgifterna och inte gör läxorna eller skoluppgifterna när man borde göra dem. Det finns signaler om att de också påverkar den psykiska ohälsan.

Ett sådant verktyg vill jag inte ha på skolorna. Sådana verktyg behöver vi inte på skolorna. Om vi ska vända Pisaresultaten, som vi är inne på, behöver vi komma ifrån störande moment och gå tillbaka till det som faktiskt funkar.

(Applåder)