Herr talman! Vi gör mycket stora satsningar på svensk skola nu. En del av de satsningarna sker genom riktade statsbidrag, eftersom kommuner ibland prioriterar annat än skolan - i ganska många fall dessvärre. Utöver de 10 miljarder jag nu talade om att regeringen lägger på kommunerna är det ytterligare 6 miljarder i riktade statsbidrag. Vi kommer väl i stort sett upp i samma budgetallokeringar som Centerpartiet gör.

Men summan kvarstår ju. Vi står inför jättelika utmaningar i svenskt skolväsen. Vi har utmaningar i form av att kunskapsresultaten faller. Vi har utmaningar i form av de socioekonomiska utmaningar vi står inför, precis som ledamoten Anders Ådahl nämnde. Vi har en stor grupp ungdomar som inte har svenska som modersmål, eller rent av har föräldrar som ännu inte lärt sig svenska, och har behov av extra stöd. Vi har bostadsområden med stora sociala utmaningar; på många håll får skolan ett jättestort kompensatoriskt stöd, men ändå är förutsättningarna svåra. Det är klart att vi har jätteutmaningar, även i den högre utbildningen när det gäller att vässa svensk forskning och excellens och mycket annat.

Under de senaste åtta åren är det inte mycket mer än Gustav Fridolins handhjärta som har hänt, om jag ska vara uppriktig. Det beklagar jag. Lite längre tillbaka i tiden borde vänsterinriktade regeringar - men även borgerliga regeringar, skulle jag säga - mer kontinuerligt ha följt upp de tre stora reformer som genomfördes i slutet av 80-talet och början av 90-talet och som jag nämnt i tidigare inlägg.