Herr talman! Jag hoppas att min röst kommer att hålla under detta anförande, för jag har blivit ganska krasslig.

Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till utskottets förslag till ansvarsfördelning inom området. Jag kommer att beröra ämnena hedersrelaterat våld och förtryck samt mäns våld mot kvinnor.

Även om det är vanligare att det är en kille som utövar våld mot sin flickvän kan det självklart se ut på andra sätt. Våld kan nämligen förekomma i alla slags relationer. Det får vi inte glömma bort.

Vi kan läsa att det är prioriterat att bekämpa könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck utifrån det jämställdhetspolitiska målet. Att det är konstaterat innebär inte att vi har rott det i land än. När det gäller det här tillkommer det väldigt mycket utmaningar.

Hur bekämpar vi detta då det mesta sker i det dolda? Hur hittar vi dem som utsätts, och hur hjälper vi dem på bästa sätt? Hur hittar vi de faktiska förövarna? En del tar ju faktiskt på sig skulden för att skydda familjen.

Både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är ett stort problem här i landet, och det är områden som behöver synliggöras mer.

Både kvinnor och män ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Men då måste de också ha möjligheten att göra det, vilket många tyvärr inte har i dag. I stället kan man tvingas på en religion. Man kan ha krav på sig kring vilka kläder man får bära och så vidare. Rätten att bestämma över sitt liv och sin kropp fallerar. Alla ska ha samma förutsättningar att fatta självständiga beslut, men alla har inte det så som det ser ut i dagens Sverige.

Herr talman! Även om vi ser att hedersvåldet och förtrycket har eskalerat i och med tidigare regeringars oansvariga migrationspolitik är det ett problem som vi också ser hos dem som invandrade redan på 80-talet. Min egen släkt kom hit på 80-talet. För dem är det självklart med omskärelse och kusinäktenskap. Och generationer efter dem utövar samma uppfostran som de själva fick.

Vi ser tydligt att vi inte enbart behöver få dem som flyttat in i landet det senaste året att förstå. Vi behöver även få dem som har bott här längre tid att göra det. Detta är ett väldigt svårt och komplext område att få bukt med, men det är något som vi inte får strunta i.

Sedan kan vi inte bortse från att det finns ett tydligt samband mellan invandring från vissa länder och hedersförtryck - det kan vi inte förneka. Hederskulturen anammas i en del av världen som nu har bosatt sig alltmer här i Sverige.

Vi behöver bli bättre på att förhindra våld i nära relationer men också på att hjälpa dem som redan lever ett liv tillsammans med en våldsam partner. Vi behöver även bli bättre på att hjälpa och stötta dem som faktiskt lyckas ta sig ur ett destruktivt förhållande.

Jag har faktiskt levt tillsammans med en man som var väldigt aggressiv, och jag vet hur svårt det är att ta sig ur ett sådant förhållande. Den som inte har upplevt ett destruktivt och förtryckande förhållande kan helt enkelt inte fullt ut förstå vad det innebär.

För många är det svårt att förstå varför man inte lämnar eller hur man kan tryckas ned så pass mycket att man knappt har en egen identitet kvar. Men faktum är att för de flesta händer detta samtidigt som allt normaliseras mer och mer.

Herr talman! Tyvärr är jag inte den enda som har upplevt det här. Faktum är att var femte ung person i Sverige har varit utsatt för brott i en relation, detta enligt en undersökning som gjorts av Brottsförebyggande rådet.

Jag vet också att även om man lyckas ta sig ur det destruktiva förhållandet innebär det inte att man är fri. Tiden efteråt kan bli väldigt svår. Man kan uppleva skuldkänslor för att man lämnat samtidigt som man kan känna en lättnad. Livet efter ett uppbrott ter sig alltså inte som en dans på rosor för alla. Har man lämnat en aggressiv man innebär det inte att man är fri. I mitt fall hade jag en man som faktiskt sökte upp mig efteråt och som fortsatte vara aggressiv och hotfull.

Vi behöver bli bättre på att finnas för dem som är utsatta samtidigt som vi behöver ha hårdare straff för dem som utför brotten. Men vi behöver också bli bättre på att hjälpa den som har varit utsatt men som har lyckats ta sig ur det destruktiva och våldsamma förhållandet. Vi får inte glömma tiden efter förhållandet.

Oftast är det oerhört svårt att ens prata om vad man har utsatts för, mycket på grund av hotbilden men också på grund av den skam man kan känna. Att då ta steget och anmäla förövaren är inte alltid det självklaraste, speciellt inte om det finns en fortsatt hotbild mot en.

Många kvinnor som lyckas ta sig ur ett destruktivt förhållande vill bara överleva, vilket är fullt förståeligt. Det har jag själv upplevt. Att anmäla och reta upp sin förövare ytterligare är inte det lättaste. Att man riskerar att träffa förövaren i rättssalen kan också bidra till att man inte vill anmäla.

En eventuell skilsmässa efter uppbrottet kan också vara väldigt svår och krånglig, speciellt om personen överklagar. Då kan det dra ut på tiden ytterligare. Jag har själv fått erfara att mitt ex gjorde detta. Det är absurt att man ska ha möjlighet att överklaga om någon vill skilja sig från en. Ingen ska tvingas in i ett förhållande. Men man ska heller inte tvingas att vara kvar i ett förhållande, tycker jag.

Herr talman! Tyvärr kan vi se att våld i nära relationer har blivit vanligare, speciellt mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt samhällsproblem som påverkar kvinnors liv och hälsa.

Detta är ett väldigt komplext område. Även om det på många sätt är svårt att upptäcka och stoppa det våld och förtryck som pågår runt om i landet får vi inte blunda för det. Vi behöver ha strängare straff mot förövarna men också bättre hjälp till dem som utsätts.

Vi behöver också bli bättre på kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck, något som faktiskt inte hör hemma i vårt västerländska Sverige.

Vi har sedan tidigare ett permanent anslag på över 500 miljoner kronor som syftar till att genomföra långsiktiga åtgärder för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna tillsatt ytterligare medel i form av ett treårigt tillskott till arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt könsrelaterat våld. Tillskottet uppgår till 50 miljoner kronor per år under 2024-2026 och kompletterar de medel som redan finns inom området. I och med detta har jag självfallet en stor förhoppning om att vi ska nå längre i kampen mot hedersvåldet och förtrycket än vad vi hittills har gjort.

Bara under 2024 satsar regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna över 600 miljoner kronor i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, könsrelaterat våld, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Herr talman! I kampen mot könsrelaterat våld, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna tillsatt flera utredningar och insatser, även om det fortfarande finns mycket arbete kvar.

Ett flertal myndigheter har satts i arbete med olika utredningar, såsom Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skolverket med flera.

I och med att vi nu har en högre satsning inom dessa områden ser jag fram emot att se resultaten. Dock tror jag fortsatt att detta är ett väldigt komplext och svårt område eftersom mycket sker i det dolda. Jag hoppas ändå att alla oavsett partifärg kan känna att vi är eniga om att det här inte hör hemma i Sverige.

Med detta sagt vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag till anslagsfördelning inom området.

Integration och jämställdhet

(Applåder)

I detta anförande instämde Michael Rubbestad (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)