Herr talman! Varje månad mördas en kvinna av en man som hon har eller har haft en relation med. Varje vecka misshandlas kvinnor och flickor brutalt av en man de har eller har haft en relation med. Varje dag lever tusentals flickor och kvinnor i skräck för en man de har eller har haft en relation med.

Mäns våld mot kvinnor är ett misslyckande för oss som samhälle, och det är just som samhälle som vi behöver ta oss an detta tillsammans. Skulden ska ju alltid ligga på den som förtrycker och den som slår, men ansvaret för att förebygga våldet och se till att rätt hjälp finns i rätt tid är vårt gemensamma. Då måste vi också börja tidigt, med barnen i redan i förskolan och i skolan. Vi måste tala om att vi visar respekt för varandra och inte skadar varandra i vare sig ord eller handling. Men vi ser i alltför många fall att detta inte räcker till.

Sveriges kvinno- och tjejjourer räddar varje dag liv genom sitt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor och barn. Deras verksamheter är den yttersta utposten i ett Sverige som ännu inte lyckas skydda kvinnor från våld. Och det är just så de måste betraktas, som en yttersta utpost och då inte bara i ord, utan framför allt i pengar.

Vi ser hur många av jourerna kämpar för att bedriva verksamhet med otillräckliga resurser och en finansiering som inte är säkrad från år till år. Det är helt enkelt inte hållbart. Miljöpartiet gör därför i sitt budgetförslag en ökad satsning på anslaget till kvinno- och tjejjourer med 70 miljoner kronor. Vi föreslår också en särskild satsning för att stärka finansieringen av civilsamhällesorganisationernas stödverksamhet för barn och unga. Båda dessa satsningar behövs här och nu, och jag hade önskat att även regeringen kunde öppna ögonen för det skriande behov som finns runt om i hela landet.

Under hösten har många larmrapporter nått oss som handlar om hur mycket våld det finns i just ungas relationer. Det är många som vittnar om hur den första kärleken snabbt förvandlas till en mardröm och hur fort det psykiska och fysiska våldet normaliseras när det också blir vardag för allt fler.

Vi har mött unga tjejers berättelser om hur den samtyckeslag som vi ofta är så stolta över helt saknar betydelse i deras liv. Vi hör många killar som berättar historier som vittnar om att samhället också har ett enormt ansvar att visa att varje människas rätt till sin kropp är lika viktig.

Vi ser att våldet i nära relationer kryper allt längre ned i åldrarna, och det är en ytterst oroväckande utveckling som vi måste ta på största allvar och göra allt i vår makt för att bryta. Om vi inte gör det kommer våldet att eskalera, och det vill ju ingen av oss.

På samma sätt som mäns våld mot kvinnor varje dag kostar kvinnors liv, trygghet och frihet gör det hedersrelaterade våldet och förtrycket precis samma sak. Över 20 år har gått sedan Fadime mördades i den så kallade hederns namn.

Sedan dess har mycket hänt. Men tyvärr är det ännu mer som inte har hänt. Ungas liv begränsas i allt högre grad av normer och värderingar som helt enkelt inte hör hemma i ett fritt och jämställt samhälle. Ska det hedersrelaterade våldet och förtrycket stoppas måste alla aktörer i samhället ges rätt förutsättningar för att göra sin del av jobbet. Det har de inte i dag, och det kommer de verkligen inte heller att ha när regeringens enorma neddragningar i kommuner och regioner omsätts i verkligheten.

Arbetet med att identifiera det hedersrelaterade våldet och förtrycket ligger i väldigt hög utsträckning på skolan, vården och socialtjänsten. Det är där hjälpen måste finnas, och det är där resurserna måste sättas in. Men om resurserna inte finns där - och det är detta som vi nu riskerar - är ungas liv och frihet ute på tunn is. Detta är en av de konsekvenser vi riskerar med regeringens ekonomiska politik.

De neddragningar som de facto kommer att drabba kommunerna kommer också att drabba dessa verksamheter, de som finns i vardagen och kan upptäcka det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Vi i Miljöpartiet vill i stället stärka kommunernas och regionernas ekonomi, just för att inte de allra svagaste, de som behöver samhällets stöd allra mest, ska få stödet indraget.

Herr talman! Kunskap är också makt. Det gäller på alla områden, inte minst när det kommer till hur arbetet för lika rättigheter, jämlika förutsättningar och jämställdhet ska drivas och utformas. Men för att kunskapen ska utvecklas och upprätthållas krävs också resurser. Det krävs resurser men också politiker som vågar prioritera kvinnors rättigheter och som har förmågan att se att det är just kunskap som lägger grunden för att vi som samhälle ska göra saker i rätt tid.

Sedan den här regeringen tillträdde har den fört ett i bästa fall lågintensivt krig mot kunskap och beprövad erfarenhet på flera politikområden. Feeling har lätt förväxlats med fakta, och vetenskapliga rön om vad som är effektivt och inte har sopats lite under mattan till förmån för mer populistiska utspel. Vinnarna blir allt som oftast Sverigedemokraterna och deras politik, och förlorarna blir alla vi andra.

Men medan regeringen river ned vill vi bygga upp. Vi vill se mer satsningar på skolan, mer genuspedagogik och mer utbildning om sex och samtycke i skolan.

Jämställdhetsmyndigheten är en viktig del av det stora strukturella arbetet för ett jämställt Sverige och för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Myndigheten har den kompetens som krävs för att på ett övergripande sätt systematiskt arbeta med frågorna och bidra till att Sverige når sina jämställdhetspolitiska mål. Därför vill vi skjuta till mer pengar, inte mindre.

För att man ska uppnå jämställdhet krävs det ett fortsatt idogt arbete på alla fronter. I Sverige har vi kommit långt i ett internationellt perspektiv, men vi har fortfarande lång väg att gå. Och på några områden backar vi. Vi har inte uppnått jämställdhet när det gäller något av våra jämställdhetspolitiska mål. Detta är alltså ett arbete som måste skalas upp. Det måste arbetas med det i alla utskott, och det gäller så gott som alla budgetposter. Det gäller kanske till och med vissa budgetposter lite mer än andra, och då är det inte just denna som jag menar.

Jag tänkte säga några ord om neddragningarna i välfärden och vad de kommer att göra för jämställdheten och de jämställdhetspolitiska målen. När vi minskar resurserna till vården och omsorgen är det kvinnors arbetssituation och kvinnors löner som kommer att påverkas. Det är likadant när det gäller förskollärare och lärare. Detta kommer att leda till mer ohälsa och en urholkad jämställdhet, oavsett vad regeringen säger.

Herr talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Det innebär att vi med politiska och ekonomiska verktyg vill verka för jämställdhet och motverka den rådande könsmaktsordningen, där män de facto har mer makt än kvinnor. För Miljöpartiet är jämställdhet i grunden en fråga om frihet - en frihet för alla att vara den en är, i Sverige och i världen.

Vi vill mer än regeringen, men det får jag inte yrka på. Därför nöjer jag mig med att hänvisa till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)