Herr talman! Vid denna sena timme på fredagen, då jag själv varit högst delaktig i att förlänga debatten genom att begära repliker, ska jag försöka korta mitt anförande lite.
Jämställdheten kan inte vänta. Jämställdheten har drabbats av backlash många gånger - det är väldigt tråkigt. Utvecklingen mot jämställda löner har stannat av och till och med gått bakåt. Problemet med mäns våld mot kvinnor kvarstår. Det biter sig fast, och vi verkar oförmögna att göra något åt det.
Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden, för det handlar om en del av en helhet som behöver åtgärdas. Detta arbete får inte stå tillbaka när övriga kriser i samhället ska bekämpas.
Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Våldet förekommer i hela landet, i alla åldrar och i olika typer av relationer, men det drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. År 2022 anmäldes över 20 000 fall av misshandel av en kvinna över 18 år där den utsatta var bekant med gärningspersonen. Mörkertalet är stort - det vet vi. Det behövs krafttag för att sätta stopp för detta, hejda den akuta våldsspiralen och långsiktigt skydda våldsutsatta kvinnor så att vi någon gång kommer bort från den värsta av effekterna, nämligen att 15-20 kvinnor mördas varje år.
Alla åtgärder vi vidtar för att stoppa mäns våld mot kvinnor går att använda mot alla former av våld i nära relationer. Jag är otroligt trött på den whataboutism som vi ständigt får höra. Det strukturella problemet handlar om att män misshandlar kvinnor. Detta måste vi bekämpa.
Kvinno- och tjejjourerna har en unik erfarenhet och kompetens och gör ett ovärderligt arbete för att hjälpa flickor och kvinnor i utsatta situationer. De gör detta som ett komplement till kommuners ansvar, inte en ersättning för det. Det är det offentligas skyldighet att trygga en långsiktig och stabil finansiering.
Vi vet att mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Det är ett tydligt mönster att de män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Därför måste vi prioritera våld i ungas partnerrelationer. Det finns ett stort behov av preventiva åtgärder. Centerpartiet menar att det behövs särskilda resurser till aktörer som riktar sig till unga som utövar våld och kontroll i sina partnerrelationer och stöd till dem som utsätts för våld i relationer mellan unga.
Nu har liberalen lämnat kammaren, men förra året diskuterade vi här i kammaren om detta stöd existerade eller inte - det var i fara. Jag tolkar Liberalernas inlägg som att regeringen nu har säkerställt det. Det framgår inte riktigt i betänkandet, men vi i Centerpartiet har pekat ut detta i vår budget.
Vi vill också införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer, där polis, socialtjänst, skatteverk, sjukvård och så vidare samverkar, så att de som lämnar en våldsam relation - de kanske försöker ta steget för första, andra, tredje eller tionde gången - faktiskt ska lyckas och snabbt och ordnat får det stöd som behövs.
Herr talman! Med precis denna metod jobbade polisen i södra Stockholm i det så kallade IGOR-projektet, som dock hastigt och lustigt lades ned utan förklaring. Arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor får som sagt stå tillbaka för annan brottsbekämpning. Man kan inte dra någon annan slutsats, och det är skamligt.
Centerpartiet vill också se en lämnapeng, eller ett fuck off-kapital, för att täcka kostnaderna för den kvinna som hastigt tvingas bryta upp, lämna sitt hem och sin egendom och etablera sig på en ny ort. Det är helt orimligt att den utsatta kvinnan själv ska bekosta flytt, ny bostad, nya abonnemang, nya kläder och så vidare.
Och vet ni, det är ungefär så det fungerar för män som deltar i exitprogram för att lämna kriminella miljöer. Tre och ett halvt år av strukturerat stöd utgår till män i exitprogram i form av rehab, sysselsättning, fritid, studier, ekonomiskt stöd med mera. Kvinnor som lämnar en våldsam relation får inget av detta i dag, apropå strukturell ojämställdhet.
Och därmed kommer vi lite mer in på ekonomisk egenmakt, herr talman. Vi måste komma till rätta med de löneskillnader som existerar i dag, den ojämställda fördelningen av föräldraledighet, deltidsarbete och de strukturer som hindrar kvinnor från att starta företag. Det är lite pinsamt att Sverige sticker ut så i en internationell jämförelse i och med att så få kvinnor driver företag.
Kvinnor ska inte vara beroende av en partner för sin ekonomi; kvinnor ska ha råd att skilja sig. Att föda barn ska inte stå i vägen för karriär eller företagande, och det ska inte heller vara en ekonomisk fälla för kvinnor.
Vi pratade i repliker om en form av nudging, vilket är jätteviktigt. Med dagens teknik borde alla kunna göra informerade val. Alla myndigheter borde få i uppdrag att jobba med det som kallas nudging.
Vi behöver reformera föräldraförsäkringen så att den är anpassad till ett modernt arbetsliv och till företagande. Vi vill se en ny, kraftigt ökad jämställdhetsbonus, borttagna dagar på lägstanivå och ett avskaffat tvåbarnstillägg.
Herr talman! När det gäller kvinnors företagande känner ni till detta med 1 procent. Det är 1 procent av det statliga riskkapitalet som riktar sig till kvinnors företagande. Detta är otroligt märkligt. Vi behöver se över strukturerna för företagsstödet; det måste göras om. Incitamenten för jämställda styrelser och jämställd fördelning behöver lockas fram och stärkas.
Utlandsfödda kvinnor har vi pratat om. Företrädare för regeringspartierna nämnde att man faktiskt, som jag tolkar det, vill se över flerbarnstillägget, vilket är bra. Jag tror att man generellt behöver se över föräldraförsäkringen för att korta den tid kvinnan är borta från arbetsmarknaden, vilket ofta är en väldigt lång tid.
Detta med utlandsfödda kvinnor pratade vi inte om, men det kom en utredning för ett halvår sedan, Etablering för fler, där dessa saker faktiskt finns på förslag.
Jag ser också fram emot att det kommer propositioner på området. Många har kommenterat att det har varit tomt på den listan. Här finns det många bra förslag att ta tag i. Jag ser fram emot att regeringen gör detta.
Till sist vill jag bara säga några ord om arbetet mot prostitution och människohandel. Häromdagen presenterades en utredning som heter Ut ur utsatthet, som handlade om hur man ska förmå utsätta kvinnor att lämna prostitution, alltså ett exitprogram.
Vi vet ju att människohandel för sexuella ändamål är en av de mest lukrativa verksamheterna, och den finansierar till stor del gängkriminalitet. I kölvattnet av pandemin och kriget i Ukraina har människohandeln ökat, och den gäller både kvinnor och barn.
De reflektionstider som finns i dag och regleras i utlänningslagen är ett instrument, men det är långt ifrån tillräckligt för att identifiera offer. Vi gör inte vår läxa enligt internationella konventioner. Vi identifierar inte tillräckligt många offer i prostitution och människohandel, och de som identifieras får inte det stöd som de har rätt till.
Jämställdhetsmyndigheten och dess regionkoordinatorer har ansvaret att jobba mot prostitution och människohandel. De kan göra mycket mer. De kan jobba mer strukturerat med samverkan, metodstöd och spridning av goda exempel till myndigheter. Vi tycker att man ska rikta in sig på att nå barn. Det finns enormt många barn som är offer för människohandel.
Slutligen det viktigaste: Vi behöver starta en nationell stödtelefon inriktad mot just detta. Det finns stödtelefoner när det gäller våld i unga relationer och stödtelefoner som kvinnor som misshandlas kan ringa till. Men människor som undrar över saker - de kan vara oroliga för vad som händer och kanske misstänker att det finns en lägenhetsbordell - vet inte riktigt vart de ska vända sig. Därför behöver vi en nationell hotline.
En sådan hotline finns i en del av våra grannländer. Den ska vara öppen dygnet runt, och vem som helst ska kunna ringa dit och ställa frågor och tipsa. Inte minst ska de utsatta ska veta att de kan få hjälp där.
Eftersom Centerpartiets budget föll i tidigare voteringar har jag inget yrkande utan hänvisar till vårt särskilda yttrande. Jag vill också passa på att önska alla en god jul och ett gott nytt år.