Herr talman! Så här snart fyra timmar efter att vi började märker jag att folk är lite trötta. Jag lovar att jag ska köra på.

Jämställdhet är faktiskt en fråga om liv och död, om kvinnors rätt till sina kroppar och sin trygghet. Jämställdheten kommer inte av sig själv, utan precis som tidigare generationer och kommande generationer måste vi i vår generation kämpa för feministiska reformer för att någon gång komma i mål.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vi vill sätta fokus på frågor som maktfördelning, ekonomiska orättvisor, arbetsfördelning i hemmet och alla former av förtryck och våld mot kvinnor.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som har förödande och långtgående konsekvenser både för de individer som drabbas och för samhället i stort, såväl i form av mänskligt lidande som utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Genom preventivt arbete över tid och på många arenor kan det våldet på sikt försvinna.

Herr talman! Kvinno- och tjejjourernas arbete bygger på en idéburen grund utan vinstintresse, och de är en uppskattad tillgång för samhällets gemensamma strävan att motverka våld. Deras röst har varit helt avgörande för jämställdhetsarbetet. Detta till skillnad från det ökande antalet privata aktörer, vars plats på marknaden medför en risk för att mångårig erfarenhet utarmas.

Kvaliteten på jourernas stöd lovordas ofta högljutt och från många håll. Men det finns en stor skillnad mellan de olika politiska förslagen gällande hur jourernas framtid ska säkras.

Det här är min femte debatt i just det här ämnet, och återigen säger jag att vi måste ge kvinnojourerna en trygg, hög och stabil finansiering.

Vi vill skydda, bibehålla och stärka de fristående kvinnojourerna. I dag bedrivs de jätteofta i projektform och är beroende av tillfälliga satsningar. Och som jag sa tidigare hotar den ökade graden av privatisering hela den ideella stödverksamheten och all den kunskap som finns där.

Jag hoppas verkligen att regeringen tänker om, tar nya tag och tydliggör att kvinnojourerna kommer att garanteras långsiktiga och stabila ekonomiska lösningar för att kunna bedriva sin verksamhet.

Eftersom Vänsterpartiet bland annat vill tillföra mycket mer medel till kvinnojourerna kan jag inte yrka på något i det här betänkandet, utan vi kommer med ett särskilt yttrande.

Herr talman! Jag tycker att det är fascinerande att årets ekonomipristagare, Claudia Goldin, får priset med motiveringen att hon "var först med att ge en helhetsbild av kvinnors inkomster och deltagande på arbetsmarknaden genom århundradena". Det har vi ju kunnat visa i ganska många år. Men nu fick hon i alla fall priset för detta, och det har uppmärksammats världen över.

Hennes forskning belyser drivkrafterna bakom förändringarna och pekar på de huvudsakliga orsakerna till de skillnader mellan könen som kvarstår än i dag, och då har hon sökt 200 år tillbaka i tiden.

Det hon presenterar är att i princip vilket land i världen vi än åker till ser vi precis samma mönster, bara lite mer eller lite mindre tydligt: I alla länder har män alltid mer i lön än kvinnor har. Det här är ett globalt problem.

Trots att kvinnor, inte bara i Sverige utan över hela världen, under 1900-talet har valt att utbilda sig i allt högre grad och ganska ofta går om männen ligger de fortfarande under i löner.

Då börjar man fundera på vad det finns för åtgärder att vidta - det finns givetvis jättemånga. Men eftersom detta inte är en debatt i till exempel socialförsäkringsutskottet ska jag inte prata om hur vi ska göra med föräldraförsäkring och så vidare, utan det tar vi där. Men det finns jättemånga åtgärder för att, om man vill, komma åt den könsmaktsordning vi har nu, där män alltid är överordnade kvinnor, både ekonomiskt och vad gäller våldskapital.

I förra årets debatt tog jag upp kvinnomaktsutredningen från 1998, så det ska jag inte göra igen - även om det är skrämmande att jag skulle kunna återanvända samma anförande år efter år. Men jag tänkte avsluta med att återge den korta sammanfattningen i den utredningen.

Den korta slutsatsen av utredningen var att Sverige inte är ett jämställt land. Arbetslivet fungerar inte rationellt. Könskvotering är vanligt, och då handlar det inte om den könskvotering alla tror att det handlar om - att vi ska peta in en massa inkompetenta kvinnor överallt - utan om den könskvotering som män i alla tider alltid har ägnat sig åt när de tagit med sina kompisar in i styrelserummen. Vidare: Män är som korkar - de flyter alltid upp. Det är bättre att satsa på könsbyte än på utbildning. Offentlig sektor exploaterar kvinnor.

Dessa punkter är alltså inte mina egna, utan de listades i slutet av kvinnomaktsutredningen. Men jag tyckte att de var lite piffiga, för de stämmer fortfarande fast så många år har gått.

Sverige borde kunna bättre, eller hur? Vi borde satsa på att ta oss förbi Nya Zeeland, Finland, Norge och Island. Island har legat i topp i 14 år. Jag tycker att vi borde satsa på att ta oss i kapp och ta den platsen genom att faktiskt bli ett mer jämställt land.

Med detta, herr talman, vill givetvis även jag önska alla en riktigt fin och härlig, röd jul!

(Applåder)