Fru talman! Jag tänker lägga lite tid på ämnet mäns våld mot kvinnor. Det är ingen tvekan om att våld i nära relationer är en fråga där ett könsperspektiv dominerar. Ibland lyfter man fram män som offer i samkönade relationer, eller pojkar - det vill säga barn - och män som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

Stöd till utsatta män är ganska svårt att hitta. Om utgångspunkten är antalet anmälda brott är nog begreppet mäns våld mot kvinnor mest passande, men om man breddar undersökningen något får man en helt annan bild. Ända sedan 70-talet finns det studier som visar att lika många män som kvinnor slår och blir slagna. För svensk del har Brå gjort rapporter, och de visar att det går åt bägge hållen. Faktum är att både män och kvinnor utsätts och att både män och kvinnor är förövare. Våld som drabbar män är alltså betydligt vanligare än man tror.

Kvinnor får ofta betydligt mer fysiska men, och det är precis som ledamoten nämner främst kvinnor som har dött av detta våld. Det är inte förvånande eftersom män generellt är större och starkare än kvinnor och därmed kan skada en kvinna mer.

I populärkulturen - alltså film, tv och serier - finns tydliga exempel på hur det funkar när en kvinna slår en man. Örfilar och våld från en kvinna porträtteras som berättigade handlingar, och det är oftast mannen som ska skämmas efteråt för att han har gjort någonting fel. Det målas upp som att kvinnors våld knappt skadar män, för en riktig karl ska ju tåla ett litet slag.

Det är svårt att söka hjälp när den du älskar slår dig, och det blir knappast lättare när hela samhället agerar som om våldet du upplever inte existerar. Som man hamnar man i ett sådant läge.

Vad menar Socialdemokraterna att vi ska göra åt de män som slås och som göms bakom begreppet mäns våld mot kvinnor?