Fru talman! Vi vet att Sverige har varit ett av världens mest jämställda och jämlika länder, men så är inte längre fallet.

76 procent av styrelseledamöterna i aktiebolag är män. Sju av tio som arbetar deltid är kvinnor. Kvinnor får ut hälften av mäns tjänstepension. 70 procent av dem som vårdar med närståendepenning är kvinnor. Förra året tog kvinnor ut 70 procent av all föräldraledighet. I december 2022 var 65 procent av alla personer med ett pågående sjukfall hos Försäkringskassan kvinnor. Jämställdhetsmyndighetens kartläggning av prostitution och människohandel visar att det har skett en ökning av antalet webbsidor som marknadsför prostitution. Över 12 000 annonser och profiler identifierades på dessa webbsidor.

Detta är bara några stickprov på hur jämställdheten mår i dag.

Alla sex jämställdhetspolitiska delmål är viktiga och beroende av varandra för att uppfylla det jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Att gå till ett arbete eller en sysselsättning är något fint. Förutom att man bidrar ekonomiskt till vår gemensamma välfärd innebär ett arbete eller en sysselsättning en egen identitet och självständighet. Det ger frihet.

Dagens arbetsvillkor är en konsekvens av ett ojämställt samhälle. Kvinnor har alltid varit och är även i dag de som drabbas hårdast av otrygga anställningar. Delade turer, allmän visstid, timanställningar, sms-anställningar och hyvling är i dag vardag för många kvinnor.

Kvinnor har betydligt lägre livsinkomster än män. I dag lever många kvinnor under EU:s fattigdomsdefinition.

Tidigare i veckan presenterade organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar resultatet av en undersökning de gjort bland ensamstående föräldrar, nästan uteslutande kvinnor. Den visar att över 40 procent av föräldrarna i år har behövt låna pengar för att klara av familjens mest basala fasta utgifter. Nästan 70 procent brukar laga billigare mat till sig själva för att prioritera maten till sina barn, och bara en tredjedel har råd att låta barnen delta i organiserade fritidsaktiviteter.

Detta är alarmerande siffror som regeringen inte kan fortsätta blunda för.

När det finns citat som "Vi kommer inte att äta julmat i år utan får äta vanlig mat under helgerna" eller "Det påverkar mig så att jag mår dåligt att vara beroende av allmosor" gör det fysiskt ont i mig. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att de här citaten finns i Sverige.

Fru talman! Arbetsmiljön inom främst de kvinnodominerade sektorerna är ytterst bristfällig. Som en konsekvens tvingas kvinnor ofta att gå ned i arbetstid, till längre och återkommande sjukskrivningar och till att gå i förtidspension. Dålig psykosocial arbetsmiljö och stress är de största orsakerna. Nästan var tredje kvinna i ett arbetaryrke kan inte ta en kort paus under en hel arbetsdag och kan inte alls bestämma sin egen arbetstakt. Det är bara 6 procent av männen i ett tjänstemannayrke som upplever precis samma sak. Arbetsmarknaden är oerhört könssegregerad.

De flesta som arbetar inom välfärdsyrkena är kvinnor. SD-regeringen har nu satt hela välfärdssektorn på svältkur. Vi nås av varsel efter varsel i region efter region. Det kommer inte att leda till fler kollegor eller till en bättre arbetsmiljö utan stress. Det kommer att leda till precis det motsatta. Det kommer inte att leda till färre sjukskrivningar eller tryggare anställningar. Vet ni vad? Det kommer att leda till precis det motsatta.

Fru talman! Det är arbetarkvinnor som betalar priset för den här regeringens fullständiga oförmåga att prioritera ekonomisk jämställdhet framför skattesänkningar för de mest välbärgade eller bankernas övervinster.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor omfattar fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt och sexuellt våld och är så utbrett att det klassas som ett strukturellt samhälls- och folkhälsoproblem, oavsett om det finns ett hedersmotiv eller inte. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande fri- och rättigheter och är självklart en brottslig handling. Våldet måste förebyggas och motverkas, och offren måste erbjudas stöd och skydd.

Att arbeta med värderingar och könsnormer är oerhört viktigt, speciellt i tidiga åldrar. Det behöver genomsyra hela samhället för att våldet aldrig ska uppstå.

Våld mot kvinnor är varken en naturkatastrof eller något som sker slumpartat. I de flesta fall är förövaren känd av samhället. Kvinnor har larmat, lämnat och gjort allt som står i deras makt för att skydda sig och sina barn. Ändå mördas de av män som hatar dem. Det finns inga rimliga, förskönande omskrivningar för den här verkligheten.

Fru talman! Regeringen utreder ändringar av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Alla mål som är satta för jämställdhetspolitiken har Sveriges riksdag varit överens om, från höger till vänster. Nu vill SD-regeringen sudda ut och osynliggöra det strukturella våldet mot kvinnor.

Var tredje vecka mördas en kvinna av en partner eller expartner. Och många tusen kvinnor lever dagligen med våld och förtryck. De är ständigt rädda för sina liv. Vi kan inte låta det reduceras till ett marginellt problem för den enskilde.

När regeringen tillträdde för drygt ett år sedan lovade man att arbetet mot mäns våld mot kvinnor skulle växlas upp. Men arbetet visade sig snarare vara en nedväxling. Vi nås av rapporter om att ärenden om våld mot kvinnor och sexualbrott läggs på hög och att platserna på skyddade boenden för kvinnor som flyr från våld inte räcker till.

Det blir särskilt tydligt när regeringen i sin styrning av myndigheterna, i regleringsbreven, tar bort skrivningar om mäns våld mot kvinnor. I styrningen av Polismyndigheten togs i stort sett alla skrivningar om våld mot kvinnor bort och ersattes med ännu fler skrivningar om gängkriminalitet. Prioriteringarna blir därefter.

Jag har tyvärr inga förhoppningar om att den här regeringen kommer att göra Sverige mer jämställt. Jag kan bara hoppas att den inte driver på ojämställdheten för fort. Ett jämställt samhälle för alla kan bara uppnås genom en jämlik jämställdhet. Då krävs det att arbetarkvinnorna, alltså hälften av landets kvinnliga befolkning, sätts i centrum. Men regeringen har hittills bara visat ointresse för och en total oförmåga att sätta just de kvinnorna först.

(Applåder)