Fru talman! Även om denna debatt ibland kan vara lite het, precis som många debatter, tror jag att vi också är några som - hör och häpna - läser varandras texter med viss nyfikenhet. Jag kommer att ge Cato möjligheten att utveckla sina tankar i en fråga, och det kommer han att få göra av det enkla skälet att jag är seriöst nyfiken på hur man har funderat.

Det gäller just etableringslånet. Jag har nämligen själv gått och grunnat rätt mycket på den frågan. Hur hanterar man bidrag versus lån? Hur hanterar man egenansvar och medborgares känsla av att bara ge och ge? Det tror jag faktiskt är en viktig fråga att ibland fundera över när vi pratar om integration. Det finns också väldigt mycket bildsättningar och ryktesspridningar.

När jag själv har letat på detta tema har jag hittat att det redan finns en låneform via CSN men att det då gäller heminredning och liknande. Min fråga är alltså väldigt öppen: Hur har ni tänkt när ni har resonerat kring hur etableringslånet ska fungera rent praktiskt, Jonny Cato? Du ger nu en viss signal här om att det ska fungera ungefär som vid studier, och då är det ju så att det finns en bidragsdel och en lånedel.

Vi kan också leka med tanken att någon kommer till Sverige genom migration. Sedan när man ska integreras vill man studera, och då kanske man redan har byggt upp en skuld i form av ett integreringslån - och sedan ska man studera och kanske få en studieskuld.

Jag är ärligt nyfiken på hur ni har resonerat och tänkt gällande denna frågeställning.