Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land, både kulturellt och nationellt. Och jag gillar faktiskt vädret. Det kanske inte är många som gör det, men jag gillar våra årstider, även om det är halt ute just nu.

Sverige ett land som möjliggör den klassresa som man pratar om i USA - the American dream. Jag skulle säga att i Sverige kan man göra en klassresa på riktigt. Det är inte bara som i en Hollywoodfilm, utan man kan lyckas om man får rätt förutsättningar och möjligheter.

Men, herr talman, Sverige har enorma problem. Vi har under lång tid haft en väldigt hög invandring som har varit godhjärtad. Man har velat hjälpa människor i nöd. Man har velat sträcka ut en hand i den stora världen och ta sitt ansvar. Men vi har inte haft en enda tanke eller idé om vad som kommer därnäst. Vad är plan B när människor väl är här?

Idén har varit ungefär att om människor bara landar på terminal 5 på Arlanda eller på Landvetter blir de svenskar automatiskt. Vi ska inte ha några förväntningar eller krav. De kommer att bli svenskar. De kommer att ta till sig våra svenska traditioner. De kommer att förstå den sociala kulturen, hur vi pratar i de sociala samtalen etcetera, att vi i Sverige tar till oss information på egen hand - läser papper eller går in på en hemsida - och att vi engagerar oss i föräldraföreningen, fotbollsföreningen, samfällighetsföreningen etcetera.

I många andra delar av världen ser det inte ut så, och om ingen säger till en från dag ett hamnar man efter, särskilt när det gäller svenska språket. Svenska är ett intressant språk. Man pratar på ett sätt och skriver på ett annat. Det är inte som finska, som vi kan tycka låter väldigt annorlunda och svårt.

Jag brukar alltid fråga personer med samma etnicitet som jag - armenier - och som bor i Finland hur de lärde sig finska. De svarar att det var jätteenkelt och att även om det lät lite konstigt i början skriver man som man pratar. I Sverige är det inte så. Min mamma, som har bott här i över 40 år, tycker fortfarande att detta är ett litet bekymmer.

Det jag vill komma fram till är att de självskrivna sanningar som man möter utanför detta hus är väldigt svåra att prata om i kammaren. Men nu har vi äntligen fyra partier och en regering som tar tag i de riktiga problemen.

Migrationen till Sverige har minskat, och den ska ned ännu mer. Den som kommer till Sverige ska anpassa sig till hur vi lever i Sverige. Vi ska inte anpassa oss efter hur andra har levt i andra länder. I Sverige ska man lära sig svenska. Om man ska få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap och bli en del av den svenska demokratin ska man klara svenska språket. Därför inför vi språkkrav.

Men detta räcker inte. Man ska också kunna försörja sig själv, för det som har byggt Sverige och den svenska välfärden är att majoriteten går till jobbet och betalar sin skatt för att vi ska kunna ta hand om det gemensamma. När någon faller finns ett skyddsnät som fångar upp den personen. Det är detta som är hela idén med välfärdssamhället.

Det är som ett försäkringssystem. Pengar faller inte från himlen. De produceras någonstans, och att människor går till jobbet är det som har byggt Sverige starkt. Det är detta som är den svenska traditionen - att man gör sin plikt och kräver sin rätt och att hjälpen finns där när man är i behov av den. Man ska inte få nej och höra att hjälpen gick till någon annan.

Herr talman! Barn till invandrare ska inte ärva sina föräldrars utanförskap. De ska inte behöva leva i ett utanförskap. De är en del av Sverige; de är svenskar. Näst intill varenda en som är född här kommer att bo här, leva här och dö här. Därför är det oacceptabelt att vi ska ha segregerade områden.

De är inte segregerade bara när det kommer till socioekonomi, utan det handlar om tillgång till svenska språket och det svenska samhället, att man kan växa av egen kraft och att man inte ärver sina föräldrars utanförskap. Det räcker med att se sig själv i spegeln och förstå att man inte ser ut som folk i majoritetssamhället. Där ska det vara stopp. I allt annat ska det vara lika. Man ska ha samma möjligheter.

Regeringen vill också se till att det införs ett bidragstak. Det ska alltid löna sig att gå till ett arbete. Bidrag ska gå till dem som är mest behövande, men i dag har vi en situation där människor som har arbetsförmåga lever på vårt bidragssystem. Om man inte vill prata om detta eller göra något åt det är man faktiskt för ett segregerat samhälle.

Regeringen vill också införa Sverigekurser om värderingar, hur vi lever i Sverige och att vi respekterar jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är inte självklarheter i många andra länder, men i Sverige har vi haft en hundraårig kamp för jämställdhet. I hundra år har svenska kvinnor kämpat för sina fri- och rättigheter och allmän rösträtt. Vi har kommit väldigt långt, men vi är inte där ännu. Detta måste vi vara ödmjuka med att erkänna.

Många flickor och även pojkar utsätts för hedersförtryck och hedersrelaterat våld, men man har menat att vi inte ska komma på kant genom att prata om hedersrelaterat våld och hedersförtryck, för då är det rasism; då pekar vi ut någon särskild grupp.

Det är den kollektivistiska tanken som har varit farlig. Varje gång finns ett offer, en individ. I Sverige har flickor samma rättigheter som pojkar. I Sverige gör vi inte oskuldskontroller, och vi skriver inte ut oskuldsintyg. Det förbjuder vi nu. Kvinnor har samma rättigheter som pojkar.

Kampen mot hedersrelaterat förtryck är inte detsamma som kampen mot mäns våld mot kvinnor. Hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld sker i ett annat sammanhang där det är kollektivt sanktionerat, där även kvinnor i kollektivet är del i att utöva våldet mot offret.

Vi får alltid höra att vi var naiva, ängsliga, inte såg det komma, var konflikträdda. Hur många gånger ska svenska folket få höra dessa bortförklaringar, varenda gång politiken misslyckas? Där sätter regeringen ned foten.

Herr talman! Jag tänker inte dra ut på debatten så mycket mer - jag ser att det har begärts repliker på mitt anförande. Jag hoppas att talmannen och våra trogna tjänstemän får en fantastisk jul och ett fantastiskt nyår och att de fortfarande tycker om oss efter de långa budgetdebatterna. Det slutar alltid med att de får jobba övertid, kvällar och nätter. Tack för mig!

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Tack för det! Jag kan försäkra att vi tycker om er alla; från oss alla till er alla, så att säga.)