Herr talman! Eftersom vi socialdemokrater hade ett budgetalternativ med ett högre anslag för utgiftsområde 13 som berör integration och jämställdhet har vi inte möjlighet att reservera oss, men jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande där man kan läsa mer om våra prioriteringar på det här politikområdet.

Herr talman! Sverige ska vara ett jämlikt och jämställt land. Alla som bor här ska kunna vara del av samhället på lika villkor, oavsett bakgrund, tro, etnicitet, kön eller sexuell läggning. Diskriminering och rasism i alla dess former måste alltid bekämpas.

Vi ska alla möta lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Sverige ska vara ett samhälle som håller ihop. Vi ska inte ha några parallellsamhällen. Men i dag sliter segregationen isär vårt land. Jag kan konstatera att mycket av svensk politiks stora skiljelinjer har bäring på politikområdet integration, som vi nu debatterar.

Hur gärna Tidöpartierna än vill låta påskina det går inte skiljelinjerna mellan oss främst vid huruvida vi ska göra mer för att bura in gängkriminella eller om vi ska ha en fortsatt stram och ordnad migrationspolitik. Jag vill tvärtom hävda att vi är ganska överens när det gäller de breda penseldragen. Gott så. Den stora konflikten handlar snarare om huruvida vi ska dra samhället i en riktning mot starkare samhällsgemenskap eller mer splittring.

Konflikten gäller om vi genom aktiva insatser ska arbeta i kapp integrationsskulden och få fler att bli del av det svenska samhällslivet eller om vi ska lämna människor vind för våg och misstänkliggöra, exkludera, hetsa och håna grupper baserat på deras bakgrund eller tro.

Jag påstår inte att alla regeringspartier vill ha den här splittringspolitiken, men har man hjälpt Jimmie Åkesson upp på kungatronen blir det onekligen kontentan. Jag gissar att den här insikten drabbar fler liberaler, kristdemokrater och moderater för varje dag som går.

Herr talman! Socialdemokraternas bestämda uppfattning är att en grundförutsättning för att bryta segregationen är att vi har en fortsatt stram migration.

Vi lade om politiken under vår tid i regeringsställning, efter flyktingkrisen 2015, och det gjorde vi i brett samförstånd. Men Sverige har dessförinnan över tid och under flera regeringar framför allt under 00- och 10-talen haft en invandring som inte stått i paritet med landets integrationskapacitet, som trots allt är begränsad. Under samma tid har samhället dragit sig tillbaka och ojämlikheten ökat. Detta har sammantaget kraftigt ökat segregationen och skapat många utsatta områden där den sociala kontrollen ofta är låg och där osunda normer och hederskultur har fått fäste.

Segregationen och den otillräckliga integrationen har också cementerat en känsla av utanförskap och hopplöshet som de kriminella gängen har kunnat kapitalisera på genom att erbjuda en alternativ, både livsfarlig och samhällsfarlig, gemenskap.

Sverige har stora integrationsproblem.

Den som inte har rätt att vara i Sverige ska lämna landet, men den som beviljas uppehållstillstånd ska snabbt integreras i det svenska samhället. Det ska vara högt ställda och tydliga krav på den enskilde att göra sig anställbar och lära sig svenska. Men kraven måste ackompanjeras av stöd och verktyg för att människor ska rustas att kunna ta de jobb som arbetsmarknaden erbjuder och kunna fungera som samhällsmedborgare i vårt land.

Även om etableringstiden kortades avsevärt under vår tid i regering har samhällets förmåga att erbjuda bostäder, utbildning, jobb, samhällsintroduktion och social inkludering brustit. Konsekvensen tar sig uttryck i segregation, trångboddhet, utanförskap och sociala spänningar.

Herr talman! Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna dikterar villkoren för regeringen, som hittills har lagt exakt noll förslag på riksdagens bord om en bättre integration. Däremot kan exemplen på hur Sverigedemokraterna och regeringen spär på segregationen fogas till en redan lång lista.

Låt mig ta några exempel!

Den myndighet som haft det sammanhållna ansvaret för arbetet mot segregationen läggs ned.

Viktiga utredningar och initiativ som S-regeringen tillsatte har kastats i papperskorgen. Exempel är den om skärpt och behovsprövad arbetskraftsinvandring och den om att stoppa social dumpning, det vill säga att välbeställda kommuner dumpar sociala problem i knät på andra kommuner med sämre integrationsmöjligheter.

Regeringen har därtill aviserat att bosättningslagen ska rivas upp så att rika kommuner kan slippa undan sin del av ansvaret att ta emot nyanlända, som i stället kommer att koncentreras i andra kommuner med sämre förutsättningar.

I och med nästa års budget drar man också in på stödet till de kommuner som tagit ett oproportionerligt stort ansvar för flyktingmottagandet, vilket i detta läge blir en dubbelstöt för berörda kommuner som redan går på knäna till följd av kostnadskrisen och regeringens alldeles otillräckliga pengar till välfärden.

Vidare har SD-regeringen slopat investeringsstödet för att bygga nya hyresrätter, som hade behövts för att rent fysiskt bygga bort segregationen.

Särskilt anmärkningsvärt är det att man gör massiva neddragningar på de individanpassade arbetsmarknadsinsatserna eftersom en av de mest uppenbara bakomliggande orsakerna till segregationen är att alldeles för många som har kommit till vårt land inte har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden.

Det sista man bör göra i det här läget är att slakta arbetsmarknadspolitiken, men det är precis vad SD-regeringen gör. Inte bara i kronor och ören, ska tilläggas - man var också snabbt framme med en gammal Tippexflaska för att trolla bort det som tidigare fanns i regleringsbrevet för att utöka utrikesfödda kvinnors möjligheter att komma i utbildning och arbete. Det här kommer att göra det svårare för dem att få egen inkomst, som är grunden för frihet och jämställdhet.

Som om allt detta inte var nog skär nu regeringen ned på statsbidraget till kommuner med utsatta områden inom budgetanslaget som vi nu debatterar.

De senaste tre åren har 250 miljoner årligen gått till att bygga upp strategisk samverkan mellan polis, socialtjänst, skola och fritidsverksamhet och till uppsökande verksamhet med fältassistenter och familjerådgivare för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

SD-regeringens riktade nedskärning av detta är häpnadsväckande. Det är en rent av livsfarlig prioritering i det krisläge vårt land befinner sig i att skära ned på de här insatserna för att ha råd med sänkt skatt på plastpåsar. Jag kan faktiskt inte begripa tondövheten. Jag hoppas att någon från regeringsunderlaget vågar sig på att bemöta detta och förklara hur man tänkt.

Vi socialdemokrater säger givetvis nej till denna nedskärning, herr talman, och vi gör det med eftertryck.

Om regeringspartierna på allvar tror att man kan bedriva effektiv integrationsfrämjande, segregationsbrytande och brottsförebyggande politik med Sverigedemokraternas goda minne, ja, då vädjar jag till dem att tänka om och ta sitt förnuft till fånga.

Sverigedemokraterna vill varken bryta segregationen, lyfta människor i och ur utsatta områden eller rusta utrikesfödda som lever här att bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det visar de gång på gång.

Jag hävdar, herr talman, att det beror på att Sverigedemokraterna i själva verket inte är emot invandring utan emot invandrare. Jag vill också hävda att det är därför de medvetet spär på segregationen och struntar i integrationen - helt enkelt för att det gynnar dem och för att de vill ha en splittrad, polariserad och brutaliserad samhällsdebatt.

För att avsluta, herr talman: Den stora konflikten i svensk politik handlar inte om huruvida det behövs en stram migration eller om vi ska bura in gängkriminella. Den stora konflikten i svensk politik handlar om huruvida vi ska splittra eller förena, elda på eller lugna ned, lägga manken till för att skapa ett "vi" eller peka nedsättande på "dem".

Vi socialdemokrater vet vad vi vill och vad vi står för medan stora delar av den anständiga borgerligheten alltjämt famlar i ett Tidöavtalsmörker. Låt oss hoppas att det ljusnar snart, kanske rent av efter en lugnare julledighet med lite tid för reflektion.

Med det sagt vill jag passa på att önska herr talmannen, riksdagskansliet, utskottskansliet och utskottets samtliga ledamöter en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)