Herr talman! Ledamoten säger att hon redan har redogjort för sin integrationspolitik. Problemet är att ingen annan har uppfattat den. Det är därför vi är flera som ställer frågor om det.

Nyligen hörde vi att regeringen och Sverigedemokraterna minsann satsar på kommunernas flyktingmottagande och på arbetet mot utanförskap. Problemet är bara att regeringen och Sverigedemokraterna skär ned på exakt det. Det är alltså inte sant.

Det är inte heller sant att Socialdemokraterna vill ha ökad invandring. Vi säger tydligt att det behöver vara en stram migrationspolitik framöver. Jag misstänker att det ledamoten hänvisar till angående kvotflyktingarna är att det i kommittémotionen står klart och tydligt att vi mycket riktigt tar höjd för ytterligare några kvotflyktingar men under förutsättning att den övriga asylinvandringen hålls på en låg nivå.

Det är inte den totala invandringsnivån som skiljer de olika alternativen åt. Den stora skillnaden gäller kanske om man tittar på arbetskraftsinvandringen. Sverigedemokraterna har kastat det socialdemokratiska initiativet om behovsprövad arbetskraftsinvandring i papperskorgen. Man vill fortsätta lägga makten i knät på arbetsgivarna.

Herr talman! Det här är en integrationsdebatt, inte en migrationsdebatt. Därför vill jag försöka återkomma till integrationen. Det blir tydligt i debatten och det här replikskiftet att den stora konfliktlinjen i svensk politik framför allt gäller ifall vi ska få in alla i Sverige under det gemensamma folkhemsparaplyet, eller om några ska lämnas kvar ute i regnet. Det är vad det handlar om.

(Applåder)