Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, som debatteras i dag, är en del av statens budget som Sverigedemokraterna och regeringspartierna har kommit överens om. Det är sedan tidigare känt att våra fyra partier har lite olika syn på hur biståndspolitiken ska se ut. Vi har dock jämkat oss samman och landat i en bra produkt som alla fyra partier kan stå bakom.
Liksom budgetsamarbetet är biståndet en del av Tidöavtalet. Vi har kommit överens om att fokusera biståndspolitiken för att den ska utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring.
Biståndet ska innefatta effektiva åtgärder för att motverka själva grundorsakerna till migration. Nu tänker säkert vissa, inte minst oppositionen, att allt såklart handlar om migration när det gäller Sverigedemokraterna. Men man kan låta bli att vantolka och faktiskt försöka lyssna på vad den här omprioriteringen betyder. Jag menar att det finns starka synergier mellan bistånd och migration. Det finns direkta kopplingar såsom bistånd till flyktinghjälp, men även i princip allt annat bistånd har dessa synergier. Biståndet ska innefatta åtgärder för att motverka själva grundorsakerna till migration.
Vilka är då grundorsakerna till migration? Några av dem är krig och konflikt, brist på mänskliga rättigheter, brist på sjukvård, en för svag rättsstat, fattigdom och klimatpåverkan. Alla dessa utgör grundorsaker till migration och är samtidigt områden där bistånd har potential att göra skillnad.
Herr talman! Utvecklingssamarbetet är ett viktigt verktyg inom utrikespolitiken för att värna svenska intressen och möta de utmaningar som Sverige och världen står inför. Samordningen mellan utvecklingspolitiken, utrikespolitiken, handelspolitiken, klimatpolitiken och migrationspolitiken ska stärkas. Detta framgår i budgetpropositionen och har nu också förtydligats genom reformagendan för biståndet.
De tematiska prioriteringarna fokuserar på de områden där Sverige har intressen. Det handlar om att stärka det humanitära stödet för att rädda liv och lindra nöd. Det handlar om att främja frihet och bekämpa förtryck. Vidare handlar det om stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken, om förbättrad hälsa för de allra mest utsatta, om fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning samt om utökat och effektiviserat klimatbistånd. Det handlar dessutom om att stärka kvinnors och flickors frihet, rättigheter och egenmakt.
Alla dessa tematiska områden är delar av den reformagenda som Tidöpartierna har tagit fram gemensamt och som kommer att ligga till grund för den fortsatta styrningen av biståndspolitiken.