Fru talman! Jag tror att vi behöver klara ut en fråga här. Man hör ju Moderaterna återkommande säga att "ett ja är ett ja, och ett nej är ett nej". Det verkar som att ni inte vet vad ni pratar om, för så är det ju inte i dag.

Alla flickor och kvinnor från Afghanistan som fick ett nej och som ni ville utvisa till talibanerna i Afghanistan ville såklart inte bli utvisade. De pressades ut i skuggsamhället, år efter år, för att de inte ville till talibanerna och ni ville skicka dem till talibanerna. Det var helt självklart att de gömde sig. Sedan kom bedömningen att kvinnor och flickor från Afghanistan inte kan skickas till talibanerna. Det nej som de fick blev ett ja. De får vara kvar i Sverige.

Ärligt talat är det helt ovärdigt att ni i Moderaterna, som har en migrationsminister, inte ens vet vad ni pratar om. Så ser migrationslagstiftningen ut - man gör återkommande bedömningar. Vi ska inte skicka kvinnor till Afghanistan. Vi ska inte skicka någon till Afghanistan. Man har skyddsskäl från det landet. Den ändringen bör ni kika på i stället.

Jag måste också bemöta detta med att angiverilagen inte är angiveri och att utvisning är för barnets bästa. Om det vore för barnets bästa finns exempelvis orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Att ange barn är något helt annat. En orosanmälan är till för att ge barn den hjälp de har rätt till. Angiveri kan i värsta fall innebära att man skickar ett barn i döden. Det är den skillnaden vi pratar om i dag. Antingen hjälper vi barn i utsatta situationer eller så tar vi risken att skicka dem i döden. Ni har tydligt tagit ställning för vad ni vill. Men det samhället vill vi inte ha, så därför har vi denna debatt i dag eftersom vi vill ge dem skydd.