Herr talman! Anledningen till att vi pratar om att det ska löna sig bättre att arbeta är att vi vet att de drivkrafterna spelar roll. Det är moraliskt rätt att den som ställer klockan, går upp och går till jobbet har mer i plånboken än den som inte gör det. Det är också samhällsekonomiskt gynnsamt, för då får vi in mer skattemedel till statskassan, vilket gör att vi kan satsa på välfärden.

Den gamla Amspolitiken, som Socialdemokraterna vill tillbaka till, innebär att man öser miljarder på ineffektiva åtgärder. Det ska vi passa oss för att göra. Oaktat att man hänvisar till Gustav Möllers citat har slösaktigheten funnits där under tidigare mandatperioder. Det är väl bara att konstatera.

Vi menar att det ska löna sig att arbeta. Vi ska införa ett antal bidragsreformer som gör att det aldrig lönar sig mer att inte arbeta än att göra det. Jag nämnde dem i mitt anförande. Vi ska förenkla insatsfloran, vilket gör att vi får mer träffsäkra insatser framöver.

Det skiljer alltså lite drygt 1 procent mellan anslagen i regeringens budget och Socialdemokraternas motion på detta utgiftsområde. Trots detta tar man till dessa oerhörda brösttoner.

Man säger att vi sänker skatten mest för dem som tjänar mest. Det stämmer ju inte. Vi sänker skatten på låga och medelhöga inkomster. Det är det som Socialdemokraterna i två decennier har varit emot hela vägen. Man har tyckt att det är förskräckligt att människor ska få ut mer av den intjänade lönen, vilket nu ger mer än en 13:e månadslön för en vanlig inkomsttagare.

Det här är viktigt att komma ihåg. Socialdemokraterna kommer aldrig att gå i bräschen för att göra det mer lönsamt att arbeta. Man kommer i stället att försöka använda staten med ökade medel och få till en arbetsmarknadspolitik som inte har varit fungerande tidigare.

Men det är alltså bara 1 procents skillnad. Det vore intressant att få höra vad i denna procent som skulle göra hela skillnaden. Jag fick inte svar på det, men vi får väl återkomma till det i debatten, herr talman.