Herr talman! Vi gör nu ett antal saker. Vi drar slutsatser av exakt det som Teresa Carvalho nämner, att arbetslösheten stiger medan företagen behöver anställa men inte får göra det efter sina utannonseringar. Det finns en diskrepans mellan de arbetslösa och företagen, som vi måste rätta till. Det handlar bland annat om att det måste löna sig bättre att arbeta; detta är helt klart.

Denna slutsats drar aldrig Socialdemokraterna. Det handlar alltid om att ösa på med mer pengar till våra olika myndigheter för oprecisa insatser som inte leder till reguljär sysselsättning. Det vore mer intressant att höra vad Socialdemokraterna kan tänka sig att ändra på i sin politik för att få ett mer träffsäkert utfall när det gäller att fler ska komma i arbete.

Man hade åtta år på sig. Arbetslösheten bet sig fast. Vi skulle få EU:s lägsta arbetslöshet 2020, ett mål som man sedan inte riktigt ville prata om i slutet av sin regeringsperiod eftersom det gick åt helt fel håll. Man ville inte ta tag i de strukturreformer som var helt nödvändiga.

Det är också intressant att höra det ganska höga tonläget när det påstås att regeringen ihop med samarbetspartierna med Tidöavtalet som grund inte gör tillräckligt. Om vi tittar på de budgetalternativ som framgår av utskottets utgiftsområdesbetänkande ser vi att det på totalen skiljer omkring 1 procent mellan Socialdemokraternas och regeringens budgetförslag. Jag tror inte att den procenten skulle göra hela skillnaden, och det tror inte Socialdemokraterna heller. Här handlar det om retorik.

Men vad tänker Socialdemokraterna om detta, att det lönar sig för dåligt att arbeta i dag och företagen därför inte får rätt kompetens?