Herr talman! Med anledning av den tragiska arbetsplatsolyckan i Sundbyberg där fem personer omkom vill jag inleda mitt anförande med en tyst minut.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får tyvärr informera ledamoten om att reglerna för riksdagens kammare föreskriver att endast talmannen - och då just talmannen, det vill säga inte heller de vice talmännen - kan besluta om en tyst minut.)
Då tänker jag så här: Jag inleder mitt anförande med att jag är tyst i en minut, eftersom jag förfogar fritt över min talartid. Jag, Ciczie Weidby, är härmed tyst i en minut.
Herr talman! Efter den tysta minuten vill jag inleda mitt anförande med följande: Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet. Det framgår av artikel 23 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Rätten till arbete, som även omfattar rätten för var och en att förtjäna sitt uppehälle genom just ett fritt valt eller antaget arbete, förtydligas även i artikel 6 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Även rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning förtydligas i denna konvention, som antogs 2006. Konventionsstaterna erkänner att personer med funktionsnedsättning ska ha precis samma rätt till arbete som andra. Det innefattar även rätten att förtjäna sitt eget uppehälle genom ett fritt valt eller antaget arbete i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och som är tillgänglig för alla - även personer med funktionsnedsättning. Vidare ska staterna skydda, främja och förverkliga denna rätt till arbete, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder - däribland lagstiftning.
Herr talman! Trots att det har gått 15 år sedan konventionen antogs är det stora brister i Sverige när det gäller hur vi lever upp till den, inte minst när det handlar om rätten till arbete. Dessa brister har givetvis påtalats både av den internationella övervakningskommittén och av Funktionsrätt Sverige. Det är hög tid, anser jag och Vänsterpartiet, att Sverige vidtar riktiga åtgärder för att leva upp till konventionen.
Att ha ett arbete och egen försörjning stärker individens möjlighet att tillgodose andra rättigheter, till exempel skälig levnadsstandard, bostad och social trygghet. Vänsterpartiet vill förbättra förutsättningarna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning och skapa ett rymligare, mer inkluderande arbetsliv där den enskilde ges möjlighet att få ett jobb utifrån sina förmågor och förutsättningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen
Statistiska centralbyrån undersökte 2022 hur situationen på arbetsmarknaden ser ut för personer med funktionsnedsättning. Undersökningen visar att drygt 10 procent av befolkningen i åldern 16-64 år bedöms ha en funktionsnedsättning, vilket motsvarar ungefär 669 000 personer.
Rapporten visar vidare att situationen på arbetsmarknaden för dessa personer är betydligt sämre än för den övriga befolkningen, alldeles oavsett konjunktur. Sysselsättningsgraden är alltid betydligt lägre, arbetslösheten är alltid högre och anställningsvillkoren är alltid mer osäkra. Därtill kan ungefär var tredje person med funktionsnedsättning vittna om att de blir utsatta för diskriminering i arbetslivet. Situationen är givetvis oacceptabel.
Jag tycker att det är dags att flytta fokus till dem på arbetsmarknaden som ingen verkar prioritera - de som skriker sig hesa eller de som inte alltid har en så stark röst att de kan göra sig hörda.
Nu har vi bytt tjänstgörande talman. Jag tänkte att fru talmannen nog ville höra vilken reservation i betänkande AU3 som jag yrkar bifall till. Det är reservation 15. Den reservationen innehåller 13 yrkanden, och jag lovar att inte gå in på dem alla. Men jag ska gå igenom några av de yrkanden som vi har, som regeringen borde ta till sig.
Först och främst måste vi ta fram en nationell handlingsplan med mål och åtgärder för att sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning ska komma upp i nivå med den övriga befolkningen.
Vi borde ge Arbetsförmedlingen tydliga direktiv om att funktionsnedsättning ska identifieras, att man ska ge stöd utifrån behov och att det stödet ska ges så skyndsamt som möjligt.
Vi vill också ge Arbetsförmedlingen tydliga direktiv att erbjuda dessa personer ett personligt stöd och säkerställa att alla faktiskt kan skriva in sig hos myndigheten.
Vidare borde man tilldela Arbetsförmedlingen öronmärkta resurser för att anställa fler specialister och handläggare för att kunna ge ett adekvat stöd.
Arbetsförmedlingen och Funktionsrätt Sverige har länge sagt att man vill avskaffa termen nedsatt arbetsförmåga. Spelar det så stor roll, kan man undra. Ja, det gör det. Alla har ju inte exakt samma arbetsförmåga. Den arbetsförmåga som jag själv har och den som fru talmannen har kan vara lite olika. Arbetsförmågan hos två personer kan aldrig vara helt densamma. Det tycker jag att vi måste lägga mer fokus på: Vad är arbetsförmåga?
Vi måste givetvis reformera de arbetsmarknadspolitiska stöden för personer med funktionsnedsättning och utforma dem så att hela mångfalden av funktionsnedsättningar representeras och så att man säkerställer ett individuellt adekvat och långsiktigt stöd. Framför allt ska vi prioritera att alla personer, oavsett vilka förutsättningar de är födda med eller om de har råkat ut för en sjukdom eller olycka och fått ändrade förutsättningar senare i livet, inkluderas i vårt samhälle och ges samma möjlighet att bidra till samhället som alla andra, vilket de allra flesta faktiskt vill.
Fru talman! Den här debatten omfattar två betänkanden. Nu tänkte jag glida över till AU2, utgiftsområde 14. Här ligger Vänsterpartiets förslag över den beslutade nivån, så jag kan inte yrka på någon egen reservation, men jag har ett särskilt yttrande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen
Efter ett år vid makten är regeringens prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan och äldreomsorgen satsar man på skattesänkningar för de rika. Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera många av de allvarliga samhällsproblem vi står mitt uppe i. Stora grupper verkar vara helt osynliga för regeringsunderlaget. Man bortser ju helt från de problem som drabbar dem som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop.
Till skillnad från den nedskärningsbudget som regeringen lägger fram står Vänsterpartiets budgetförslag för en politik som på riktigt hanterar samhällsproblemen och skyddar dem som har det sämst ställt. Bördorna i en kris i ett samhälle måste fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursförstärkning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården och så vidare måste personer med högre inkomster bidra mer.
Vänsterpartiets budgetalternativ innebär vidare en mycket mer ambitiös arbetsmarknads- och arbetslivspolitik. Vi strävar med en dåres envishet efter full sysselsättning, där alla som vill och kan arbeta ska kunna få ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder. En sådan politik kräver en aktiv arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik samt robusta trygghetssystem för individer när de inte kan arbeta.
Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet är starkt kritiskt till Arbetsförmedlingens utveckling de senaste åren. Arbetsförmedlingen måste finnas i hela landet för att garantera att alla invånare ges ett likvärdigt stöd oavsett var de bor. Samrådet mellan Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter kommuner och regioner måste stärkas och förbättras.
Jag anser att det finns väldigt goda skäl att återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Då måste man rusta och ge stöd till en arbetsförmedling där man höjer kompetensen hos myndigheten, i stället för att utarma den som nu. Vänsterpartiet välkomnar för övrigt att etableringsjobben införs i enlighet med parternas överenskommelse. De ska dock ses som ett komplement till befintliga anställningar och inte som den ersättning som regeringen ser dem som. I ett läge där konjunkturen mattas av och varslen ökar behövs fler arbetsmarknadspolitiska insatser, inte färre.
Fru talman! För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar den kompetens som personen har behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. De förstärkningar som gjordes av a-kassan under pandemin och som därefter har permanentats är absolut ett steg i rätt riktning, men ytterligare förstärkningar behövs.
Det gäller inte minst mot bakgrund av det konjunkturläge som vi nu befinner oss i. Vänsterpartiet menar att man måste återupprätta arbetslöshetsförsäkringen och se den som den inkomstförsäkring som den är. Vi vill förstärka den ytterligare så att ersättningsnivån går tillbaka till 80 procent under hela ersättningsperioden.
När det gäller arbetslivspolitiken vill jag betona den centrala betydelse som Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet har för arbetstagarnas arbetsmiljö. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs såklart fler inspektörer och ett kraftigt stärkt stöd för detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen
Krafttag måste också tas mot den ökade arbetslivskriminaliteten som göder den organiserade brottsligheten och är systemhotande. Betydligt mer resurser krävs för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Det är djupt olyckligt att varken regeringen eller utskottet ser att det finns behov av att öka resurserna ytterligare.
Den regionala skyddsombudsverksamheten borde också ges ett ökat ekonomiskt stöd. Vi vet om att de regionala skyddsombuden har en väldigt central och viktig roll i arbetsmiljöarbetet. Det gäller i synnerhet på de arbetsplatser där arbetsstyrkan varierar och där det ibland kan vara svårt att hitta lokala skyddsombud.
Fru talman! Företagens vinstjakt är ofta grunden till att arbetsplatsolyckor med dödlig utgång finns. Jakten på vinst leder till en dålig arbetsmiljö och slarv med skyddsutrustning. Det råder en osund konkurrens med alldeles för många underleverantörer, och det särskilt i byggbranschen. Man vill använda det för att pressa priser. Det skapar också en grogrund för arbetslivskriminalitet. Där har regeringen ett ansvar.
Fru talman! Jag hade verkligen önskat att vi i utskottet hade kunnat ha en ordentlig debatt om arbetslivskriminalitet och framför allt om arbetsdödsolyckor där ansvarigt statsråd funnits med i debatten.
(Applåder)