Herr talman! Jag får börja med att tacka Camilla Mårtensen för svaret även om jag kanske inte blev riktigt så lugnad som jag hade hoppats på att bli.

Jag tycker att det är modigt att mitt under den priskris som svenska folket upplever och mitt i den stigande arbetslöshet vi ser stå här i talarstolen och glänta på dörren till att försämra a-kassan. Det är modigt; det ska Liberalerna ha. Jag hade ju tagit varje chans jag fick att smälla igen den dörren, låsa och kasta bort nyckeln. Vi vill definitivt inte försämra akassan i detta läge, men jag har respekt för att Liberalerna har en annan uppfattning i den frågan.

Vi kommer in på den andra frågan om a-kassan som vi har varit rejält oense om, och det gäller detta med ett förstatligande. Här tyckte jag att jag hörde Liberalerna säga att utredningen och det kommande förslaget om att övergå till inkomstvillkor är ett steg på rätt väg mot en förstatligad a-kassa. Det är möjligt att jag missuppfattade det, och i så fall får Camilla Mårtensen gärna rätta mig. För mig är detta nämligen en anledning till stor oro.

Vi socialdemokrater värnar den a-kassemodell Sverige har. Som byggnadsarbetare vinner du på att vara medlem i en a-kassa där det finns expertis gällande just din bransch och hur avtalskonstruktionerna ser ut där. En statlig, obligatorisk a-kassa skulle försvaga arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden, men det skulle inte leda till att fler per automatik kvalificerade sig för a-kassa. Det bygger nämligen inte på modellen eller huvudmannaskapet utan på villkoren.

Därför vill jag väl egentligen avsluta med att ställa frågan på vilket sätt Camilla Mårtensen menar att det förslag om inkomstvillkor som regeringen kommer att lägga på riksdagens bord är ett steg i rätt riktning, som hon säger, mot en förstatligad a-kassa - och även om det är någonting vi kommer att få se under mandatperioden.