Herr talman! Jag tackar ledamoten för en väldigt bra fråga.

Alla som har varit i någon form av regeringssamarbete vet att man brottas lite med att dels företräda regeringen, dels försöka peka lite grann på var de politiska partierna skiljer sig åt. Regeringen har varit tydlig med sin linje, och jag har den största respekt för det.

Det jag lyfte fram i mitt anförande var att vi ser ett dilemma. Vi ser att det fattas skyddsombud, och vi ser att antalet arbetsplatsolyckor ökar. Kristdemokraterna har stor respekt för arbetsmarknadens parter, och detta är i första hand en fråga för dem. Samtidigt signalerar Kristdemokraterna att man kanske ska öppna upp detta och göra det möjligt för personer som inte är fackligt anslutna att vara skyddsombud.

Här skulle man säkert kunna hitta många lösningar. Det kan ju vara så att någon är skyddsombud men ändå hämtar stöd i den större organisationen.

Det uppstår ett dilemma om antalet skyddsombud över tid blir allt mindre. Det blir problem om skyddsombuden inte finns hos de arbetsgivare som på ren svenska fuskar mest. I mitt anförande kopplade jag detta till arbetslivskriminalitet. Det är ju inte de skötsamma företagen som vi är bekymrade över, utan vi är bekymrade över de företag som kanske till och med fuskar med anbudsgivning och har tredje-, fjärde- eller femtehandsunderleverantörer. Vi når inte fram till dem.

Jag öppnar egentligen inte dörren, men jag signalerar att jag tror att detta är något som arbetsmarknadens parter måste titta på. Vi behöver bli bättre när det gäller tryggheten på arbetsmarknaden.