Herr talman! Tack, Kajsa Fredholm, för anförandet! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men till slut klarade jag inte att låta bli längre. Jag får citera det min goda kollega Emma Nohrén inledde sitt replikskifte med mig med: Vi tycker precis lika om allt fast tvärtom. Det är väl ungefär på samma vis här.

Kajsa Fredholm pratar ganska mycket om skogen och hur man ur ett vänsterpartistiskt perspektiv ser på den. Det är tydligt, och inte alls förvånande, att det egentligen inte är så noga hur man hanterar saker som andra äger. Man värdesätter inte allt det jobb som den enskilde skogsägaren gör för att sköta sin skog. Vi hörde också att ännu mer skog skulle skyddas.

Jag skulle vilja fråga Kajsa Fredholm om det finns någon gräns över huvud taget för hur mycket skog som ska skyddas. Finns det någon gräns för hur mycket skog staten ska ta ifrån vanliga skogsägare runt om i hela Sverige som jobbar och sköter sina skogar?

Det är också intressant att höra vad ledamoten i anförandet säger om detta med klimat. Om du långsiktigt ska ha så stor klimatnytta som möjligt i skogen är forskningen väldigt tydlig: Då ska du bruka skogen så som vi gör i Sverige i dag. Vill du på väldigt kort sikt ha ökade kollager ska skogen stå, men skogen är ju en levande organism. Den kommer att dö, och då förlorar du koldioxid ut till atmosfären igen.

Ser inte Vänsterpartiet några som helst problem med just detta att vi har en natur som lever?