Fru talman! Tyvärr blir jag inte lugnare. Jag har ställt lite olika frågor till företrädare för regeringspartierna, eller majoritetspartierna. Det känns som att de fortfarande inte är på banan och fortfarande inte har insett att vi behöver öka takten och se till att vi verkligen försöker att agera med blåslampa så att vi får det bästa möjliga.

Under hösten var jag i Gävle och träffade handläggare för omställningsstudiestödet. Det fanns energi hos medarbetarna, trots ett kämpigt år, men det fanns också ett uns av undran. När kommer regelförenklingarna? Kommer det några mer pengar? Kommer vi att klara av detta?

Efter ett år kom första veckan då antalet ansökningar som de lyckades behandla var större än antalet ansökningar som kom in. För de flesta av oss skulle det kännas omöjligt om vi varje dag visste att det kommer in extremt många ärenden och att vi aldrig hinner beta av dem. Att detta har pågått under ett års tid är orimligt. Därför vill jag ge en stor eloge till alla dessa handläggare.

Jag störs fortfarande av att hälften av de medel som CSN säger att de behöver för att kunna handlägga systemet saknas trots att regeringen skjuter till pengar. Det handlar inte om att de vill ha för att det är bra, utan de behöver dessa medel för att kunna genomföra det här. De har redan effektiviserat och flyttat handläggare, som jobbar övertid på övertid. Detta påverkar övriga studiemedelstagare, eftersom CSN har fått flytta anställda från andra delar av verksamheten och stängt ned telefontider för att hinna hantera det hela. Det saknas dock fortfarande pengar.

Hur menar regeringen att det kommer att gå framöver? Hur många ska inte få sitt stöd?