Herr talman! Min fråga riktar sig till försvarsminister Pål Jonson och följer lite av ett tema vi har sett i kammen under den här eftermiddagen. Möjligen är den ett eko. Men det gör ingenting, för ingenting är viktigare än att Ukraina vinner kriget och att Ryssland förlorar. Få beslut är viktigare än så. Det finns också en bred uppslutning kring detta, inte minst i den här kammaren, och det är väldigt positivt.

Sverige står bakom Ukraina. Så har det varit sedan den februarimorgon för snart två år sedan då Ryssland inledde sin oprovocerade och olagliga invasion av landet. Sverige står också bakom fortsatt EU-integration. Regeringen lanserade i början på veckan också ett vinterpaket till stöd för Ukraina på den civila sidan.

Men vi stöder också Ukraina med vapen: granatgeväret Carl Gustaf, Archer, Stridsvagn 122, Stridsfordon 90 och Sjömålsrobot 17. Det är namn på vapen som också på riktigt försvarar Sverige.

Min fråga till försvarsministern är: Vilka lärdomar drar försvarsministern av Ukrainas militära motståndskraft, och hur ser han på hur det svenska militära bidraget kan utvärderas framöver?