Fru talman! Det finns två typer av oppositionspartier i denna riksdag. Å ena sidan finns det två partier, Socialdemokraterna och Centerpartiet, som i stora drag håller med om regeringens problembeskrivning och delar viljan att driva fram en stram finanspolitik som inte blåser upp hushållens värsta fiende, det vill säga inflationen. Å andra sidan finns det två partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som verkar leva i en annan värld och som föreslår en mycket expansiv finanspolitik med stora underskott, enorma skattehöjningar och en snabbt växande skuldsättning. Att inflationen skulle öka kraftigt som ett resultat av en sådan expansiv underskottspolitik verkar inte bekymra dessa partier. Det är karakteristiskt för populistiska partier av den typ som har ruinerat så många länder runt om i världen.

Miljöpartiet föreslår en ökning av de offentliga utgifterna med cirka 465 miljarder kronor för åren 2024-2026 i jämförelse med regeringens utgiftsramar. Detta finansieras med stora skattehöjningar på sammanlagt 178 miljarder kronor, med det räcker inte. En nota på 289 miljarder kronor skickas vidare till kommande generationer via statsskulden. Detta motsvarar det summerade anslaget till hälsovård, sjukvård, social omsorg, utbildning, forskning och rättsväsen i budgeten för 2024. Det är ett typexempel på en omvänd intergenerationell solidaritet där morgondagens svenskar tvingas att betala för dagens statsfinansiella excesser.

Vänsterpartiet å sin sida vill utöka de offentliga utgifterna med cirka 410 miljarder kronor under den nämnda treårsperioden. Detta finansieras med en skattechock på 225 miljarder kronor och en skuldsättning på i runda tal 185 miljarder kronor.

I jämförelse med dessa två partiers enorma generositet med andras pengar är Centerpartiets och Socialdemokraternas utgiftsökningar för de kommande tre åren närmast spartanska - cirka 31 miljarder från Centerpartiets sida och omkring 55 miljarder från Socialdemokraternas.

Det stora problemet, fru talman, är att dessa partier kan tänka sig att regera ihop. Två utpräglade populistiska underskottspartier skulle i så fall styra Sverige tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet. Hur detta skulle kunna gå till utan att Sveriges framtid äventyras är för mig en gåta som jag låter andra fundera på.

Fru talman! Jag har tillåtit mig att göra denna allmänna inledning eftersom det område som vi debatterar i dag på ett mycket tydligt sätt präglas av denna klyfta mellan populistiska spenderpartier och mer sansade sådana. Här lovas stort från både miljöpartistiskt och vänsterpartistiskt håll utan att de berättar hur det ska gå till och vem som betalar för kalaset. Inte heller berättar de om de inflationsdrivande effekterna av en sådan expansiv finanspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Det finns inga gratisluncher, brukade en berömd ekonom säga. Än mindre finns det några gratis festmiddagar som den som våra populister bjuder på. Drygt 13 miljarder kronor på tre år är prislappen för Miljöpartiets festmiddag inom utgiftsområde 12. Här är Vänsterpartiets generositet med andras pengar verkligen enastående - notan landar på 54 miljarder kronor. I jämförelse med detta är Socialdemokraternas utgiftsökning på 3,5 miljarder på tre år ett mycket modest förslag, för att inte tala om Centerpartiets sammanlagda besparingar på 3,2 miljarder. Men, fru talman, det obegripliga i sammanhanget är, som påpekats, att dessa fyra partier ändå vill regera ihop.

Vi från regeringens sida är helt inställda på att bekämpa inflationen, men vi glömmer inte barnfamiljernas svåra predikament i dessa tider. Därför föreslår regeringen att det för perioden januari 2024 till juni 2024 ska fortsätta att betalas ut ett tillfälligt tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag. Viktigt för barnfamiljer är också förslaget att utöka antalet dubbeldagar och det tidsspann då dessa får användas och möjligheten att överlåta rätten till föräldrapenning till en annan försäkrad.

Men som tydligt framgår av budgetpropositionen är inget viktigare för barnfamiljers levnadsstandard än möjligheten att förvärvsarbeta. Det är det som till syvende och sist avgör om man kan ta sig ur en situation av långvarig ekonomisk utsatthet och de bidragsfällor som kan permanenta en sådan belägenhet.

Därför är de satsningar vi gör i syfte att förstärka arbetslinjen viktiga. Dessa satsningar redovisas inte i utgiftsområde 12, men de borde inte glömmas när vi diskuterar den ekonomiska tryggheten för familjer och barn. Hit hör den skattesänkning på arbete för främst låg- och medelinkomsttagare som ska gälla från årsskiftet. Vi sänker skatten brett med totalt 11 miljarder kronor och fortsätter uppräkningen av jobbskatteavdraget. Detta leder till betydande tillskott för hushållen. Exempelvis får en familj med en polis och en sjuksköterska mer än 14 000 kronor i sänkt skatt 2024.

För att finansiera förslagen pausar vi uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. I valet mellan att göra ytterligare en historisk uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt och att stötta vanliga löntagare brett väljer vi att stötta brett. Genom att pausa uppräkningen och finansiera breda skattesänkningar på 11 miljarder kronor fördelar vi bördorna av den höga inflationen jämnare.

Till denna avgörande förstärkning av arbetslinjen måste budgetens insatser för att öka antalet platser i den yrkesinriktade vuxenutbildningen adderas.

Fru talman! Med detta avslutar jag mitt inlägg och yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)