Fru talman! Det är väldigt lätt för ledamoten att säga att vi pratar om att det är de rika som utnyttjar systemet. Men ledamotens egen regering är ju väldigt mån om att sätta stopp för alla möjliga bidrag som den som verkligen behöver det skulle kunna få. Er regering har nu sett till att hushållen är fattigare än någonsin, och ni har mage att stå här och säga att jag överdriver kritiken när jag säger att våra försäkringssystem kommer att gå sönder med er reform!

Jag undrar också hur långt regeringen är beredd att gå i sin frihetsiver. Är detta första steget? Nu handlar det om 90 dagar. Kommer nästa steg att handla om 120 dagar eller 150 dagar - hur långt är regeringen beredd att gå för att föräldrar ska kunna ha valfrihet?

Sanningen är ju den att vi ändå har en gemensam ambition, och den är att vi ska ha ett jämställt föräldraskap. Det enda som har fört oss närmare det målet de senaste decennierna är att viga månader i föräldrapenningen åt pappor. Det finns inget annat som har haft effekt på jämställdheten, hur många kampanjer man än har för att prata om att det gynnar familjernas ekonomi att man delar på föräldraledigheten och att kvinnor kommer få bättre pension och löneutveckling och så vidare. Det hjälper inte, och detta visar rapport efter rapport.

Varför gör ni då inte det som hjälper? I den ursprungliga utredningen föreslog man att det skulle finnas både en möjlighet till överlåtelse av föräldrapenning och ett ökat antal reserverade dagar. Nu har man tagit bort den delen och i stället bara genomfört det som man själv tycker är kul.

Jag ser en mycket stor risk för att detta kommer att trasa sönder föräldraförsäkringen och också öka ojämställdheten. Varför vill regeringen genomföra detta?

(Applåder)