Herr talman! Det är ändå skönt att vi har debatter här i Sveriges riksdag så att alla barnfamiljer kan höra att när Moderaterna ska välja väljer de bankernas balansräkningar och vinster framför barnfamiljernas hushållskassa.

Det är nämligen så, ledamoten Högström, att vill man införa saker fort kan man införa saker fort. Ett exempel är visitationszonerna, där beredningstvånget nu över huvud taget inte beaktas. Man skickar ut saker på remiss under juldagarna så att kommunerna inte kommer att kunna svara, för det är så bråttom. Men att införa en bankskatt är tydligen omöjligt; det går inte.

Fördelen med vår budget är att den visar på en annan väg framåt för det här landet som inte gör landet fattigare och farligare eftersom vår budget inte bidrar till eskalerande risker i systemet. Det innebär inte att vi ökar sårbarheterna, och det innebär inte att folk blir fattigare. Det innebär i stället att vi stöttar barnfamiljerna men att bankerna får vara med och betala. Det är fullt möjligt.

Jag förstår att Caroline Högström inte känner detta när man har en finansminister som står i kammaren och inte ens fullföljer sina repliker för att det blir jobbigt att förklara varför bankerna ska ha 10 miljarder när barnfamiljerna har det tufft.

Var snäll och red ut det här med de eskalerande sårbarheterna! När Ekobrottsmyndigheten, regeringens egen myndighet, säger detta, när Försäkringskassan är tydlig med att det här är problematiskt och när ledamotens regeringsunderlagskollega står och säger att det förekommer redan i dag - varför väljer då ledamotens underlag att utöka de eskalerande sårbarheterna?