Herr talman! Jag tackar ledamoten Daniel Persson för frågan. Svaret är: Ja, det är rimligt. Den bärande principen för barnbidraget har varit densamma sedan 1930-talet. Den bygger på tanken att om alla får del av den kommer alla också att ha viljan att betala för den. Det kallas generell välfärdspolitik, och det är detta som har byggt Sverige så starkt som det är.

Den dag då Sverigedemokraterna tar bort barnbidraget för dem med våra inkomster kommer också de med våra inkomster att säga: De där andra är bidragstagare; de ska ha mindre pengar.

Vi hörde ledamoten säga här förut att incitamenten till arbete minskar när man höjer bidragen. Det kommer bara att innebära att alla de som i dag får ett högre barnbidrag kommer att få ett lägre barnbidrag i framtiden, eftersom betalningsviljan hos den grupp som inte får del av välfärden kommer att minska. Detta är den generella välfärdens bärande princip. Den är oerhört viktig.

Varje gång högern kommer till makten ger man sig på dessa system, som när jag jobbade med bostadspolitiken tidigare. Då skulle man plötsligt lösa allting med bostadsbidrag. Alla andra stöd skulle bort på grund av att de brast i träffsäkerhet. Det innebar att man drog undan subventionerna till bostadsbyggande för att de inte var tillräckligt träffsäkra, och då havererade bostadsbyggandet. I stället står vi med en bostadsbrist för i princip alla samhällsklasser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Jag skulle vilja att Daniel Persson nämner ett par ord om de eskalerande sårbarheter som han tänker införa i systemet. Är det inte värre att man kan dra ut 25 000 kronor genom att anlita en nanny i 90 dagar än att vi ger ett höjt barnbidrag till Daniel Persson och alla andra barnfamiljer?