Fru talman! Jessica Stegrud använder den modell för debatten som vi har hört under ganska lång tid där man påstår att det har tagits politiska beslut om att lägga ned planerbar kraft, trots att de som har gjort det har varit tydliga med vilka kommersiella beslut de har fattat. Det vi har gjort politiskt har snarare varit det motsatta. Vi har tagit bort effektskatten och gjort det lättare för kärnkraften. Det är den utveckling som Sverige har haft sedan 2016, och den politiken tycker jag har varit bra. Vi har ingått en sådan överenskommelse och står givetvis upp för den.

Men ingen historisk beskrivning, oavsett om den är min eller Jessica Stegruds, hjälper de företag som vill ha mer el under de kommande åren för att utveckla sin verksamhet, stärka sin konkurrenskraft, ställa om och ta bort fossilutsläpp, som de inte kan ha om de vill sälja sina produkter för att utveckla det som är nytt och kan bli framgångsrikt.

Jessica Stegrud och hennes parti har hamnat i det läget att man sitter vid makten. Det är alltså till er frågorna ställs - precis de frågor jag inledde replikskiftet med. Vad tänker ni göra för att få fram de 60-70 terawattimmar som industrin efterfrågar? Det är ett svar som ni inte vill ge, och jag tycker att det är rimligt i en budgetdebatt att peka på vilka mått och steg man är beredd att ta för att klara utmaningen. Alternativet blir det vi ofta hör från en del av högerpartierna och högerdebattörerna, nämligen att den här industriella utvecklingen inte ska bli av. Det är ju där ni egentligen står.