Fru talman! Rutinerna när det gäller repliker är ju att det denna gång är jag som ställer frågorna och Linda Lindberg som ger svaren. I vårt förra replikskifte var det vice versa.

Ledamoten Lindberg höll sitt anförande och pekade på detta med prestationsbaserade bidrag. Hon lyfte fram det som något väldigt kraftfullt och viktigt. Men i det läge där vi är i dag - där regionerna går på knäna och region efter region varslar och säger upp personal - kommer prestationsbaserade bidrag att uppfattas som ett direkt hån. Det är inte detta som regionerna behöver.

Man har olika förutsättningar att ge den vård som behövs. I det här fallet behöver man pengar. Utan pengar till hälso- och sjukvården blir effekterna enorma. Personalen får sämre arbetsvillkor. Fler kommer att lämna yrket eller gå ned i tid för att de inte orkar. Det är allt annat än vad vi behöver. Och patienterna får en sämre tillgänglighet.

På vilket sätt menar ledamoten Lindberg att prestationsbundna bidrag löser vårdköerna?

Den andra funderingen jag har gäller att Lindberg lyfter fram språkkraven i äldreomsorgen. Jag instämmer i det. Jag tycker att det är jättebra. Det pågår ett arbete, och det är bra att ni tar det vidare. Men Linda Lindberg får gärna utveckla hur vi ska säkerställa att vi tar vara på all den personal som i dag finns i verksamheten. Och vilket ansvar ska arbetsgivare ha för att göra det möjligt för personalen att lära sig språk om det finns brister där?