Fru talman! Fredrik Lundh Sammeli frågar mig om jag är nöjd med det arbete som vi har gjort hittills, om jag uppfattar hans fråga rätt. Ja, jag är väldigt nöjd med det arbete som Socialdepartementet gör. Det är väldigt hög takt på departementet, och vi har fått ut i princip alla underlag i den första rundan inför de stora reformer och satsningar som vi gör inom den svenska hälso- och sjukvården. Bland annat tittar vi på vårdköerna, vårdgarantin och den nationella vårdförmedlingen, som jag tror är ett sätt att kitta ihop de olika regionerna och de privata vårdgivarna så att vi kan korta köerna. Jag tror att det är ett bra instrument och ett väldigt bra sätt att arbeta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Vi behöver öka digitaliseringen av infrastrukturen i vården, som har varit eftersatt. Där har tidigare regering inte mäktat med att få till en bättre ordning. Det är ganska tungrott inom den svenska hälso- och sjukvården, inte minst när det gäller dokumentation och så vidare.
Det är också ett faktum att det är en väldigt tung börda för dem som arbetar inom vården. Här måste vi se till att det finns luft i schemat och tid för fysisk och psykisk återhämtning för att de ska kunna orka arbeta heltid. I dag är det tyvärr många som inte gör det. Hade vi lyckats uppnå detta hade vi fått ökad kapacitet i den svenska hälso- och sjukvården. Detta skulle i sin tur innebära att vi kunde öppna fler avdelningar och få fler disponibla vårdplatser, vilket också skulle förkorta vårdköerna eftersom vi skulle kunna leverera mer vård.
Jag är ganska övertygad om att vi är på helt rätt spår. Som jag nämnde i det tidigare replikskiftet, ledamot Lundh Sammeli, är inte alltid den enda lösningen att pytsa in mer pengar. Under er tid vid regeringsmakten har vi sett att det inte är lösningen på problemen. Får man mer resurser hittar man många gånger på andra projekt. Det är inte alltid hela lösningen.
Min fråga till Fredrik Lundh Sammeli kvarstår: Är Socialdemokraterna nöjda med sina insatser inom svensk hälso- och sjukvård, eller ska man liksom med migrationen erkänna att man har misslyckats?