Fru talman! Vi är nog alla överens om att vi har stora bekymmer på bostadsmarknaden. Det är höga och instabila räntor, det är en inflation som är svår att hämta in och det är även svårt att veta hur det ser ut om tolv månader.

Allt fler unga har svårt att finna en egen bostad. De tvingas att bo kvar hemma hos sina föräldrar eller är kanske tvingade att involvera sina föräldrar som en delaktig part för att få lån till en bostad.

Vi bygger alldeles för lite varje år mot vad Boverket har lagt som ribba för att vi ska kunna bygga efter behovet. Det betyder att människor bor i fel bostad, en bostad som inte är optimal utifrån deras situation eller att man inte får en bostad över huvud taget.

Köerna till en hyresrätt i våra tre stora städer är längre än vad som är rimligt, och därmed hittar människor lösningar på sitt boende som är otrygga, dyra och ibland direkt farliga.

Det är även dyrt att bygga. Det tar lång tid att planera och att få det på plats. Kort sagt: Vår bostadsmarknad fungerar inte utan har väldigt stora bekymmer.

Jag tror även att vi kan vara överens om att problemet inte började den 18 oktober 2022 när nuvarande regering och vår bostadsminister Andreas Carlson tog plats. Jag tror att vi under många år har blundat för de strukturella problemen med marktillgång, planeringsprocesser och skenande byggkostnader, och vi har försökt lösa dem med tillfälliga subventioner och olika sätt att sätta plåster på såret i stället för att försöka hela såret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vad kan då göras för att lösa problemen på bostadsmarknaden? Ja, det finns ingen quickfix, som en del tycks tro, utan det är att grotta ned sig och se problemen precis som de är.

Vi måste ha långsiktiga spelregler. Det ska gå att bygga en fastighet till rimliga kostnader utan att behöva förlita sig på subventioner. Bostadsbeståndet måste över tid användas så effektivt som möjligt och underhållas under tiden.

Tiden från idé till färdigt hus måste gå fortare, och plantid och överklagandetid måste bli kortare. Men det första vi måste se till är att det råder långsiktighet och riktning i besluten.

Långsiktighet hos dem som styr är önskvärt. Den socialdemokratiska regeringen lyckades leverera sex ministrar på åtta år. Det betyder att en minister i en socialdemokratisk regering satt i genomsnitt i 16 månader. Bostadsminister Andreas Carlson har snart kommit i kapp. Vi vet att det från idé till verklighet för ett förslag är två år eller mer med utredningar, remisser och behandling i kammaren. Då inser alla att en minister som sitter i 16 månader inte hinner göra några avtryck eller genomföra det han har bestämt sig för att göra. Långsiktigheten med en bostadsminister som sitter i fyra år kommer att betala sig längre fram i form av kontinuitet och samma styrning, och det kommer att leda till fler resultat.

Vi har som regeringspartier satt press på kommunerna att bygga utifrån behov genom att länsstyrelserna ska vara mer delaktiga i planeringen av bostäder i form av var man kan tänka sig att bygga i de olika kommunerna men även utifrån hur mycket man har planerat, vilka behov som finns och orsaker till att man inte bygger efter behov.

Vi har som regeringspartier givit en planeringsbonus för dem som planerar småhusområden, just för att stimulera kommunerna att fortsätta planera bostäder även i rådande situation.

Vi har som regeringspartier givit Boverket i uppdrag att återkomma med betydande lättnader för studentbostäder, samtidigt som Boverket ska arbeta med en översyn av byggreglerna, som jag tror i slutändan kan skapa mer yteffektiva bostäder och kanske till och med billigare bostäder.

Vi som regeringspartier har tillsatt en utredning om att förkorta och förenkla tillståndsprocesser enligt miljöbalken.

Vi som regeringspartier ser nu över strandskyddet för att underlätta bostadsbyggandet.

Vi som regeringspartier har givit Lantmäteriet i uppdrag att ta fram en färdplan för att fortsätta digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen.

Vi kan hålla på och räkna upp vad som är på gång, men min poäng i mycket av detta är att samma minister som givit uppdraget kommer att ta emot resultatet av uppdraget och kan sedan lägga fram förslag till riksdagen. Det kommer att innebära kontinuitet, och det kommer att ge resultat.

En viktig del som vi alla kan hjälpas åt med är att våga sätta press på kommunerna att ta sitt ansvar. Kommunerna har planmonopol, och det är behovet som ska styra hur varje kommun planerar, inte vad man själv som politiker anser är rimligt med tanke på tillgången på pengar. Man måste se till behoven, planera efter behoven och därmed förkorta tiderna för planering för att bygga de bostäder som behövs.

Vi kan ge stimulanser för planeringen, och länsstyrelserna får en roll att vara delaktiga. Men det måste vara upp till politikerna i kommunerna att inse vad planmonopolet innebär och vad de bär ansvar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag ser med tillförsikt fram mot resten av mandatperioden med reformer som är stabila över tid, vilket kommer att skapa en bättre bostadsmarknad.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Lars Beckman och David Josefsson (båda M) samt Jakob Olofsgård (L).