Fru talman! Tack, David Josefsson, för både anförande och replikskiften så här långt! Jag delar David Josefssons oro över inflationen och den ekonomiska utvecklingen. Det jag däremot vänder mig mot är det som Moderaterna och regeringen tycks tro: att det att ingenting göra är samma sak som att bekämpa inflation. Det är helt enkelt inte sant. Däremot är det givetvis viktigt att göra rätt saker i det läge vi nu befinner oss i.

Det är inte heller så, trots att regeringen och David Josefsson hävdar att man på just detta politikområde inte kan göra någonting och att man måste vara återhållsam, att man inte gör någonting på en massa andra områden. Regeringen spenderar ett ganska stort reformutrymme, men man har andra prioriteringar. Man har exempelvis inga problem med en lyx-rot eller sänkt skatt på plastpåsar, snus eller för den delen drivmedel. Särskilt det senare påverkar sannolikt inflationen rätt rejält. Det handlar helt enkelt om vilka politiska val som görs och vad man prioriterar.

David Josefsson och regeringen tycks inte heller ha någon ambition att vid sidan av att bekämpa inflationen också säkerställa att vi inte går in i en djup lågkonjunktur. Därför blir det anmärkningsvärt att man, givet den roll byggsektorn spelar i att driva en lågkonjunktur, i princip inte presterar ett enda förslag.

Min fråga till David Josefsson blir därför: På vilket sätt avser man att förhindra att Sverige går in i en djupare lågkonjunktur än nödvändigt, och på vilket sätt avser man att se till att det byggs i en högre takt än vad som nu aviserats?