Fru talman! Medborgarskapet har oerhört stor betydelse, även rättsligt sett. Det framgår redan av medborgarskapslagstiftningen att medborgarskapet i sig är det främsta uttrycket för bandet mellan staten och medborgaren. Med det följer både rättigheter och skyldigheter som den som inte är medborgare inte har. Det handlar förstås om rösträtten i allmänna val men också om olika förtroenderoller i samhället. Att vara riksdagsledamot, polis, militär eller domare är sådant som förbehålls just medborgare. Det är ett uttryck för betydelsen av medborgarskapet i vår demokrati. Ur rättighetssynpunkt ges det också en särskild ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att vi är överens om att värna medborgarskapets värde är en viktig utgångspunkt för en fortsatt konstruktiv diskussion på området. En fråga är naturligtvis hur man gör det konkret och om det bör inbegripa en möjlighet att ompröva ett medborgarskap i vissa situationer.

Låt mig understryka att göra det slentrianmässigt eller att tänka sig en situation där medborgarskapet inte regleras grundlagsmässigt är helt uteslutet för mig. Vad det i grund och botten handlar om är om det finns undantagssituationer där någon förverkar rätten att vara svensk medborgare, antingen genom det sätt på vilket man kommit över medborgarskapet eller genom att begå riktigt allvarliga brott som får väldigt stora konsekvenser för staten och samhället i stort.

Det som gör att jag ändå tycker att frågan är i den bemärkelsen odramatisk är att våra nordiska grannländer, andra europeiska demokratiska rättsstater och folkrätten medger det, just därför att medborgarskapet har ett sådant viktigt värde. Om vi kan föra den diskussionen framåt på ett öppet och konstruktivt sätt tror jag att det är till gagn för sakfrågan och i förlängningen för samhället, medborgarskapet och allt positivt som det står för, inte minst som en integrationskraft i vårt samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.