Fru talman! Låt mig, i den mån någon här hemma eller ute i världen skulle sväva i tvivelsmål om vad som är regeringens linje i de här frågorna, klargöra vår linje. Det första är att vi värnar det svenska medborgarskapet. Det andra är att vi fullt ut står bakom UNHCR:s insatser ägnade att utrota statslösheten. Det tredje är att vi även vill värna det svenska medborgarskapets värde på ett sådant sätt att vi - i likhet med våra nordiska grannländer och de flesta europiska länder och på det sätt som folkrätten av väldigt goda skäl medger - också vill vara beredda att kunna ompröva ett medborgarskap i händelse av att någon antingen har lurat eller mutat sig till ett medborgarskap eller har begått ett väldigt allvarligt brott mot staten, exempelvis terrorism. Detta gäller de fall där den berörde har dubbelt medborgarskap, det vill säga då konsekvensen av det omprövade medborgarskapet inte blir statslöshet.

Detta finns manifesterat i direktiv till den pågående utredningen. Det finns manifesterat i debattartiklar i samband med att grundlagskommittén tillsattes, och det har konfirmerats av mig och andra i olika sammanhang därefter. Det är regeringens linje, och det är den som gäller. I den mån man vill bidra till att inte skapa oklarheter i omvärlden om vad Sverige står för i dessa delar är det bra om man kan återge regeringens linje på ett korrekt sätt, både här och i andra sammanhang.

Jag vill gärna utveckla detta med att värna medborgarskapet. För att till att börja med understryka att det inte behöver vara en partipolitisk åtskillnad vill jag säga att det alltså var den socialdemokratiska regeringen före regeringsskiftet 2006 som tillsatte en utredning i ljuset av att dåvarande Invandrarverket hade blivit föremål för en muthärva där svenska medborgarskap hade lämnats ut mot betalning. Där uppstod en diskussion som jag tycker var mycket berättigad: Är det tillfredsställande att staten i ett sådant läge inte kan ingripa i efterhand mot ett medborgarskap, trots att kriterierna för att bli medborgare inte varit uppfyllda och man hade kommit över medborgarskapet genom bedrägligt beteende?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att säga att staten och samhället inte ska ha den möjligheten är att skapa en sårbarhet som är ägnad att skapa misstro mot medborgarskapet i sig men också mot statens förmåga att värna våra viktigaste institutioner i vår demokrati. Både den situationen och den bredare frågan om den systemhotande brottsligheten - som är den andra situation som folkrätten pekar ut och som de flesta jämförbara länder i vår omvärld tar sikte på, inklusive våra nordiska grannländer - visar på det behov av att kunna värna våra demokratiska institutioner som direktiven till fri- och rättighetskommittén tar sikte på.

Det faktum att det har funnits sådana här initiativ från olika håll politiskt och i sammanhang som vi normalt sett lutar oss mot när vi tänker på sådana här frågor - det nordiska, det europeiska - borde göra att det finns en jordmån för en seriös och balanserad diskussion i de här frågorna.

Det är grundlagsfrågor vi talar om. Strävan måste alltid vara en så bred uppslutning som det bara går kring sådana här frågor. Jag hoppas att även Miljöpartiet ska kunna göras till en konstruktiv samtalspart i den fråga som direktiven säger att utredningen ska titta på.