Fru talman! Jag hade hoppats att Rasmus Ling också skulle säga något om sakfrågan i övrigt, nämligen medborgarskapsfrågan. Jag tänkte be att få ta upp den alldeles strax, men låt mig först svara rakt på de båda frågorna.

När det gäller det aktuella inslaget i Ekot tror jag att den som går tillbaka till det noterar att jag uttalade mig vid ett tillfälle. Då säger jag att jag i och för sig inte ser några hinder, och det avser att jag inte ser några folkrättsliga hinder för en sådan reglering.

Jag tror att var och en som närmar sig folkrätten håller med om detta. De internationella konventioner vi har skrivit under ger ett undantag i ett mycket specifikt fall, nämligen om det är någon som har lurat sig till ett medborgarskap. Då gäller inte det folkrättsliga kravet på dubbla medborgarskap, och det är kort sagt det enda som jag förhöll mig till.

Vad gäller utredningen är det möjligt att jag skulle ha uttryckt mig mer precist. Men det första är att direktiven inte handlar om att utredningen ska titta på frågan - vilket jag vill understryka att jag inte heller säger i inslaget. Det var något slags referat från en diskussion som pågick några trappor upp här med riksdagsjournalisterna, där en rad olika frågor ställdes om sakfrågorna och sakförhållandena. Det var inte regeringens position i frågorna som omgärdade citatet.

Jag har aldrig sagt att det ingår i utredningens direktiv att titta på frågan. Direktiven är entydiga: Det ingår inte. Där är dubbla medborgarskap ett krav. Men i det specifika fallet, rent folkrättsligt, finns det förvisso inga hinder. Det baserar sig bara på att det är allmänt känt att det är på det sättet; så ser konventionen ut.

Det intressanta är att det arbete som nu tar sikte på att avskaffa statslösheten - vilket regeringen alltså helt och hållet står bakom - också erkänner detta undantag från principen. Det gör också Europadomstolen i sin bedömning av sådana här frågor i relation till rätten till privatliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta var möjligtvis ett lite frimodigt försök att intellektuellt och hederligt bena upp vad folkrätten säger, möjligtvis också i polemik med dem som har efterfrågat mer generella intrång i medborgarskapet även om konsekvensen blir statslöshet.

Det var väl svaret på frågan varför. Jag ville reda ut vad folkrätten säger. Däremot har jag aldrig påstått att utredningen har något sådant direktiv.

Samtidigt vill jag heller inte som statsråd ålägga en grundlagsutredning där alla partier sitter något slags tankeförbud. Det var väl möjligtvis min allmänna brasklapp. I grund och botten har jag dock inte påstått att utredningen har något sådant direktiv från regeringen. Vår avsikt är inte att få fram ett sådant förslag.

Vad gäller konsekvenserna tänker jag så här, för den som vill diskutera frågor på ett renhårigt sätt: Jag kommer ihåg att Rasmus Ling och jag sågs här något dygn senare i en annan interpellationsdebatt, och jag tyckte då att du for ut på ett sätt som inte var helt karaktärstypiskt för din balanserade framtoning i frågan, kanske också på ett sätt som bidrog till att skapa ett svall kring en egentligen ganska oskyldig redogörelse för vad folkrätten säger på området. Det är möjligt att detta svall också var ägnat att ge ett felaktigt intryck av vad diskussionen i grund och botten handlade om.

Skälet till att jag tycker att detta är viktigt - och jag hoppas att alla åtta partier kan sätta sig ned i grundlagsutredningen och tala om hur vi ska värna medborgarskapets värde i de fall det handlar om dubbla medborgarskap - är att det över tid har kommit från många olika håll att detta kan vara ett viktigt inslag för att värna värdet. Kom ihåg att den utredning jag nämnde som kom med sina förslag 2006 alltså tillsattes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i ljuset av ett antal mutskandaler på Invandrarverket!

Att inte vår stat och vi som samhälle kan värna det viktigaste uttryck vi har för enskildas band till samhällsgemenskapen, nämligen medborgarskapet, menar jag långsiktigt är ägnat att äventyra medborgarskapets värde. Jag hoppas att den diskussionen kan föras framåt på ett nyanserat sätt. Jag tror att det vore bra för medborgarskapet och för vårt svenska samhälle.